Tränat skick

Det är fantastiskt vad mycket man kan göra med bara tre hopphinder! I förrgår tränade vi igen, denna gång Ärtans läxa på kursen, dvs hindren uppställda som en treklöver och där hunden ska lära sig att skickas över dessa medan man själv följer med mindre och mindre. Det gick super och Saffran sög på dem som om hon aldrig gjort annat, så jag behövde inte följa med alls! :-D     Det känns faktiskt som att hon börjar få lite mer värde för hopphinder nu, bra att vi satsat på små hoppövningar på sistone :-)    Efter några gånger experimenterade jag med att försöka handla henne att INTE ta det yttersta hindret istället. Tanken var att göra en tråckling mellan de två närmsta hindren, men SÅ bra är vi inte på tråcklingar ännu så det läste hon inte alls. Däremot tog hon dem som en vanlig serpentin och struntade i alla fall i det yttersta hindret :-)   Så det var ju bra. Mindre bra var alltså att jag gjorde själva tråcklingssignalen och det blev så här istället, men vi får helt enkelt träna mer på tråcklingar! Efter denna övning var hon lite mer tveksam att skickas ut på det yttre hindret igen, men efter att ha följt med lite mer två gånger gick det bra igen!

Det är väldigt kul i alla fall att träna Saffran så här, helt annorlunda än vad jag gjorde med Ärtan. Att vara lite mindre pedagogisk och att verkligen satsa på handling så här tidigt i inlärningen. Med tidigare hundar skulle jag alltså varit nöjd med skicka-träningen och inte försökt med en annorlunda handling på samma kombination under samma träningspass. Då kändes det mer som att jag tränade på olika situationer, med Saffran försöker jag tänka att jag tränar olika handling istället för att lära hunden olika situationer. Vi tränar t ex inte särskilt mycket raksträckor och liknande just nu, utan mer små handlingstekniker. Vi får väl se om det är en bra idé, det får framtiden utvisa. Men det är i alla fall väldigt roligt att göra på olika sätt! :-)

Jag filmade faktiskt denna övning, men av någon outgrundlig anledning vägrar kameran att lägga in just den filmen på datorn. Så typiskt, den andra filmen och bilderna som låg på kameran var det inga som helst problem att lägga över… Och jag kan titta på träningsfilmen på kameran, så det verkar inte vara något fel på den heller… Jaja, den kommer upp här om jag lyckas få över den någon gång :-)   istället kommer en bild där hon ägnar sig åt en av sina favoritsysselsättningar – att sola :-)

Posted in Agilityträning, Bilder, Saffran | Leave a comment

Saffrans första vinst!!!!!!

Ja, lite kaxig rubrik kanske, men vad 17!! Vi gick ju faktiskt och VANN blåbärsklassen small i torsdags!! Och det med den näst bästa tiden oavsett storlek! SÅ stolt och glad!!! Saffran gjorde allt rätt och det var superkul att vara på planen med henne! Tre byten var det i Malins blåbärsklass och jag tror att vi fick till ett av varje sort: först blindbyte (lite osäker på om jag gjorde det eller ej, men tror att det blev ett sånt! Pappa missade att filma första delen av loppet), sen framförbyte och till sist bakombyte :-)   Alla var visserligen i tunnlar, men ändå! ;-)   Vi fick också till en fin sväng ur en kort rak tunnel, så vi inte missade hopphindret som stod i vinkel efter, som ett flertal smallhundar faktiskt gjorde! Det enda mindre bra var väl att det blev en liten tjuvstart. Hon startade någon millisekund innan jag sa “kör”. Men konstigt nog tycker jag ju att det är bättre än att hon står och stirrar på något annat, så jag bryr mig inte!! Här kommer den något skakiga filmen:

Pytteligan var en jätterolig och riktigt klurig bana! Hälften av startfältet diskade sig, men jag och Ärtan var nära att göra en nolla! Tyvärr gick hon in i andra porten i slalom, så fem fel och ett par sekunder försvann där, men vi kom ändå på fjärde plats! Så det känns bra inför kommande deltävlingar! :-)

Posted in Agilitytävling, Ärtan, Filmer, Saffran, XS-klass | Leave a comment

Bakombyten!

Saffran och jag fortsätter att träna på Rusta-hindren bakom huset! Och den nya listan är bra. Häromdagen när jag skulle bestämma mig för vad vi skulle träna lyste “bakombyten” på listan och jag visste att jag “måste” ta tag i det då vi snart har vår officiella debut, och att klara en klass I-bana utan bakombyten känns omöjligt… Så fast jag mycket hellre ville träna något roligare “tvingade” jag mig själv att träna bakombyten istället. Och vad bra det blev! Byggde upp tre hinder där jag bakombytte på det mittersta, och det gick finemang! Körde samma övning idag fast spegelvänd så jag nu har tränat båda hållen (*klick* till mig!), och denna gång filmade jag det! :-)    Vad jag dock upptäckte denna träning var att hon numera blir jättestörd om jag håller leksaken i handen :-(   Det är därför hon bara springer förbi hindren någon gång på filmen… Det har gått förut att köra med leksak i handen, kanske inte lika bra som med Ärtan men ändå gått. Tyvärr tror jag att det är ping-pong-övningen som förstört detta, hon får inget fokus fram på hoppet då utan stirrar på leksaken i min hand medan hon vräker sig över hoppbommen. Bara att inse att den övningen inte är något för mina hundar ;-)    Här kommer bakombytesfilmen iaf:

 

Roligt nog tog Mija upp bakombytesträning igår på kursen, och då hade hon en mycket bra poäng. Nämligen att bakombyten ska man träna mycket få repetitioner varje gång, då det bygger på att hunden ska vara explosiv framåt för att det över huvud taget ska gå att genomföra. Tragglar man då förlorar de detta. Blir kanske väldigt bra och noggrann på att klara bytet, men slår av på takten. Så jag tänkte på detta och lyckades som synes avsluta efter 4 lyckade gånger. Mija sa 2-3 rep, men vadå 4 är väl nära ;-)

Sen körde vi tråcklingar. Först med hindren mycket förskjutna och sen successivt närmare varandra tills de nästan stod parallellt. Kändes som att ett ljus gick upp idag! I slutet testade jag t.o.m att plötsligt göra en vanlig serpentinsväng, och ingen tvekan alls fast vi gjort flera tråcklingar precis innan! Jättekul! Film även på det:

 

Avslutade med enkla framåtskick på två hinder med leksak i handen (ska få till det igen!!), och det gick faktiskt bra!

 

Posted in Agilityträning, Filmer, Saffran | Leave a comment

Tävlingsuppdatering

Här kommer då en liten uppdatering om de tre tävlingar vi hunnit vara med på hittills! Ovanligt nog för mig tycker jag just nu att det är mycket roligare att träna än att tävla. Eller förstås tycker jag att det är jättekul att komma iväg på tävling, träffa alla vänner och bekanta och bara få frottera sig i hundsnack en massa timmar i sträck. Men själva loppen har jag känt mig lite ljummen inför, och längtar egentligen hem till träningsbanan istället :-/  Lite har det väl att göra med att jag har varit orolig för Ärtan. Hon har inte riktigt varit sig själv varken i agilitysammanhang eller till vardags. Hemma har hon dragit sig undan och varit “osynlig”, och oftare än vanligt har hon inte haft lust att gå på promenad. I agilitysammanhang har jag saknat lite av det där lilla extra i entusiasm. T ex när vi åkt på kurs så drog hon inte i kopplet på väg till träningsplatsen de två första gångerna, lite så där har det varit.

Nu har Ärtan varit på rejäl genomgång hos veterinären. Först och främst hittade hon ingen smärta eller ens ömhet i kroppen (och hon kände, klämde och stretchade verkligen supernoga!), så det var jätteskönt att höra! Sen hittade hon en stor infektion vid ena hörntanden, tandköttet har åkt upp 5 mm, och fickan under tandköttet var ytterligare 5-7 mm, så det var ganska rejält. Man känner sig verkligen dålig som inte upptäckt det själv, men Ärtan har kritvita, fina tänder så vi har väl blivit lata och inte tittat så noga. Ser man bara något kritvitt tror man ju att allt är bra. Både jag och mamma känner oss ändå sopiga, för jag har tänkt på att hon tuggar godisbitar annorlunda än tidigare (och ändå tittar jag inte i munnen?! Vad har hänt med mig, det skulle jag gjort direkt för några år sedan!), och mamma på att hon gnuggar huvudet, men det har hon trott berott på att Ärtan haft problem med rinniga ögon… Jaja… Även solen har sina fläckar ;-)

Men sen hittade veterinären också ett blåsljud på hjärtat, och jag blev såklart superorolig. Men idag ultraljudades hjärtat och blåsljudet var så litet att experten knappt hittade det! :-D   Tjohoo! Så DET kan iaf inte påverka henne. Föräldrarna bad honom att även ultraljuda livmodern, men den såg också felfri ut. Nu har vi iaf kommit fram till att det förhoppningsvis och antagligen är tanden som gör att hon inte är sig själv hemma och att lite entusiasm saknas, medan bristen på höjdhoppsträning gör att hon har lite svårare med hoppen på tävling än normalt. Jag tränar nästan bara på väldigt låga hinder nu för tiden, för det är roligare, plus att vinterns tävlingar har ju varit på XS-höjd, så hon har väl helt enkelt tappat lite teknik och muskler. Dags att träna hoppteknik! När jag tittar på filmerna från de två senaste tävlingarna tycker jag ju ändå att hon ser ut ungefär som vanligt, om man räknar bort just hopphindren. Däremellan är hon pigg och snabb! Så jag hoppas att det bara är detta som är fel med Ärtan!

Film från Haninge BK 4/5

Film från SSBK 11/5

Här uppmärksammade Malin mig på att Ärtan kraschar i landningen efter hopphindret efter slalom. Man ser tydligt att hon tappar fart efter det. Antagligen var det då det som spökade i den efterföljande hoppklassen, då jag kände tydlig motvilja till att hoppa, såpass att hon t.o.m vägrade vid något hinder. Detta i kombination med att hindren var maxade, 30 cm… Stackars Ärtan!

Här kommer film från Saffrans tävlingsdebut 1/5!! Banorna var utannonserade som “lätta”, men jag tyckte att de var i lite klurigaste laget på många ställen för Saffran ändå. Så där jag belönar i första loppet, hade jag redan under banvandringen bestämt mig för detta. Jag är väldigt nöjd med hur Saffran skötte sig på tävlingsplatsen och att hon hanterade själva tävlandet bra! Hon kändes precis som vanligt på banan! Det var JAG som var jättenervös första loppet och skakade som ett asplöv ;-)    Men redan andra loppet var jag mer normal :-)

Posted in Agilitytävling, Ärtan, Filmer, Saffran | Leave a comment

Ny träningslista

Dags att göra ny träningslista. Den gamla har Saffran “vuxit ur” och vi måste ha en ny, så det blir lättare att se vad det är vi behöver träna just nu. Listan har funkat väldigt bra tycker jag. Jag har den även på papper och skriver ett streck varje gång jag tränat en viss grej. På så sätt kan jag enkelt se vilka saker jag missar att träna. I förrgår tränade vi jaakkos här hemma på baksidan med hjälp av tre rusta-hinder. Gick jättebra och var väldigt kul, ska verkligen försöka träna sådana här små handlingstekniker här hemma, så träningen blir mer effektiv. Slalom däremot känns det som att jag helt måste förlägga till klubben nu, då det känns som att hon kommit så långt i träningen att hon behöver rätt avstånd nu mellan pinnarna.

- Jaakkos i kombination/bana  1 gång

- Tråckling

- Tråckling i kombination/bana

- Serpentinhandling i kombination/bana

- Blindbyte i kombination/bana  1 gång

- Framförbyte i kombination/bana

- Bakombyte

- Bakombyte i kombination/bana

- Raksträcka/framåtsug

- Ping-pong-övningen 2 gånger

- “Ut” i kombination/bana

- “Runt” i kombination/bana

- Platta tunneln  1 gång

- A-hindret

- Balansbom

- Gungbräda

- Slalomingångar

- Slalom min position – springa före/förbi

- Slalom min position – bakombyten

- Slalom min position – lämna sidledes

Posted in Saffran, Träningslistor | Leave a comment

Jag kan sticka!!

Näe, inte med stickor särskilt bra, utan skicka och sticka i agility såklart ;-)

Igår var gång nummer tre på kursen för Mija Jansson som jag och Ärtan går och hon hade knåpat ihop en väldigt bra övning, som trots sin “enkelhet”, endast sex hopphinder och en lång tunnel, innehöll inte mindre än tre situationer där man kunde öva sina “skicka och sticka”-färdigheter.

Alltså vid 3-4 för att hinna upp till slutet av tunneln och hinna trycka ut hunden till 5. 6-7 typisk skick och stick-situation, och sen vid 9 inför upploppsrakan (skulle ju i en bana kunna vara svårigheter bortom 11 som kräver att man hinner före och kan placera sig).

Jag försökte verkligen att våga lämna Ärtan att mer självständigt ta hindren. Särskilt vid 6-7 ville jag kunna lämna henne så jag skulle hinna ned till 9 och göra ffb eller blindbyte där för att ta henne runt hinderstödet till vänster, då det är den flytigare vägen som går fortast. Det gick faktiskt riktigt, riktigt bra!! :-D    Ärtan var äntligen sig själv igen igår, och riktigt laddad, dessutom körde vi på 15 cm hinder, så det var riktigt roligt! Och jag tyckte alltså att jag lyckades skicka och sticka rätt bra, och det verkade Mija också tycka :-D   Jag måste börja lita mer på Ärtan, för hon är ju väldigt duktig egentligen. Ingen risk t ex att hon inte tar tunneln (nr 4) fast jag släppt henne över hinder 3 och redan är på väg uppåt i banan! Uppe i stjärnan 5-6-7 gick det också superbra, jag lämnade henne över nr 6 och sen bara sprang nedför tunneln! Blindbytte mellan 7 och 8, så hinder 7 tog hon helt på egen tass, jag hade t.o.m ryggen emot då! :-)   Häftig känsla och superkul! Det är så här jag vill handla!! Sekvensen 5-6-7 fick vi i läxa, att träna in självständigare sug. Dels genom att klicka spontansug, och dels genom att springa som i en cirkel, först stor cirkel så man är nära hindren och sen successivt mindre och mindre cirkel så hunden får flyta ut själv och ta hindren. Ärtan är riktigt duktig på detta redan märkte jag :-)    Bättre hoppsug än jag trodde!

Idag träffade vi Malin på klubben och byggde upp kombinationen igen, så Ärtan fick göra läxan igen. Men framför allt ville jag träna delar av den med Saffran. Tycker att det var en super kombination som man kan träna många delar i. För Saffrans del blir det träning av såväl “runt hinderstöd”, skick och stick in i tunneln, och sen blindbytet 7-8. Jag började med “runt” och det var lite rostigt. Det var evigheter sen vi tränade det, och framför allt tror jag inte vi tränat det i kombination tidigare så det var en sak som verkligen stod på min “att träna”-lista. Så första gången flög hon vidare framåt, men efter ett par gånger med bara ett hinder kom hon ihåg vad det var och gjorde snygga svängar! Så då avancerade jag ett steg och började sticka uppåt förbi tunneln. Det gick super! Ingen gång missade hon tunneln! De flesta gångerna var jag väl lite övertydlig men tror att åtminstone sista gången blev riktigt snygg! Sen tränade vi Ärtans läxa på 5-6-7 och det gick sådär. Hon köper min utsträckta arm rätt bra och suger då ut på nr 6, men hon gör det inte av sig själv, och tittar frågande efter nr 5 varje gång. Nästa gång ska hindrena stå tajtare så det blir enklare. Avslutade med att köra ifrån 5 t.o.m tunneln, så jag fick med blindbytet och det gick jättebra!! Skitkul! Första gången kände jag hennes förvåning, men hon köpte min bytta arm och kommandot “genom” och tog tunneln med full fart ändå. Andra gången kände jag att polletten trillat ned (så häftigt att man kan känna det!) och då var det full rulle och noll tvekan – härligt!!

Sen fick Saffran påbörja platta tunneln, och inga problem där! I slutet tryckte hon upp lite av den med ryggen, men som väntat ingen reaktion :-)    Avslutade med hoppvärdesövningen från förra kurstillfället (ping-pong) och det gick bra! Mycket bättre än med Ärtan ;-)    Fast när hindret är så lågt (typ 5-7 cm) fattar hon inte riktigt att det är ett hopp, utan ibland sprang hon bara rakt över. Så nästa gång ska jag ha lite högre!

Supernöjd med båda hundarna nu iaf! :-)

 

Posted in Agilityträning, Ärtan, Kurs, Saffran | Leave a comment

Ärtans kurs

Hujeda mig! Det händer så mycket nu att jag inte hinner blogga! BÅDA hundarna har hunnit debutera på tävlingsbanan (den ena världspremiär, den andra för säsongen ;-) ), men det skriver jag om senare! Nu måste jag nämligen skriva om kursen jag och Ärtan går just nu, så jag inte glömmer bort övningar och aha-funderingar!

Ärtan och jag har redan hunnit gå två tillfällen (av fem) på vår kurs “offensiv agility” för Mija Jansson, och det är väldigt kul! :-)    Det handlar mycket om att hunden ska vara så säker på både hur man utför hindren och på handlingen att man kan lämna dem att jobba självständigt medan man själv då hinner förflytta eller placera sig vidare i banan.

Första övningen såg ut så här:Eller det var en längre bana första kurstillfället, men det blev detta som blev läxan. Vi klockade sen vilken väg som gick fortast, den lite längre, övre vägen som är flytigare, eller den kortare, undre vägen där hunden behöver svänga mer. För samtliga hundar, stora som pyttiga, var den längre, flytiga vägen snabbast! I den längre banan stod det ett till hopphinder mellan 3 och 4 som man alltså inte skulle ta. Fick lite aha-fundering där:

- Det “bör” räcka med att hålla i plockarmen mot sig för att få hunden att förstå att den inte ska ta mittenhindret, utan hålla sig kvar hos mig tills jag fäller ut närmsta armen och skickar iväg hunden.

Gång två fokuserade vi, förutom tidtagningen, mycket på att värdeladda hopphinder, då Mija tyckte att vi förare borde kunnat släppa hundarna mycket mer på hopphindret innan tunneln i kombinationen ovan (fast hopphindret innan finns alltså inte ditritat, men det stod i vinkel mot tunneln). Så vi gick igenom en övning där jag ska stå på kortsidan av hindret, vid hinderstödet, och klicka för varje spontanhopp. Börja med superlåg höjd och successivt kan man höja om man vill det, så tränas även höjdhopp i den här övningen. Målet är att hunden självmant ska vilja hoppa över hindret igen så fort det landat på ena sidan, så den liksom studsar fram och tillbaka över hindret! Ärtan gillade tyvärr inte övningen alls, om jag ber henne om att släppa leksaken med för korta tidsintervall så slutar hon att släppa. Så vi gjorde fyra-fem fina repetitioner, sen blev resten av träningen bara en lång kamp att få henne att släppa :-(    Men jag tycker att övningen känns skitbra för Saffran! Hon behöver verkligen högre värde för hopphinder, och när det dessutom blir lite hoppteknikträning på köpet när man sakta höjer så är ju det en bra bonus! Plus att man kan se det som styrketräning, och det behöver Saffran också… Så denna övning kommer jag absolut göra med henne!

Vi fortsatte på “värde på hopphinder”-temat med en övning där hunden självmant ska dra på ett hopp rakt fram fast man själv står eller bara går framåt mot det. Upp till 4-5 meter var detta ingen konst för Ärtan, men var det längre ifrån blev det lite svårare. Då var hon bara tvungen att vända på huvudet för att se om det verkligen var rätt! :-)   Men jag valde denna övning som läxa (man fick välja en av dem), för Ärtan gillade denna mycket mer!

Sista steget på ovan nämnda övning var att skicka hunden på hindret och samtidigt som hunden springer mot det ska man själv börja svänga och vika av, som om man skickar hunden i banan att runda hinderstödet och sen komma tillbaka. Detta gick också bra så länge inte avståndet till hoppet var för stort.

Imorgon är nästa tillfälle!! Tyvärr har vi bara hunnit träna läxan en enda gång, har varit fullproppat med tävlingar och så denna vecka…

 

Posted in Ärtan, Kurs | Leave a comment

Vart har min hund tagit vägen?! :-P

Ja, det är sannerligen inte lätt att hänga med… Inte ens en månad har gått sedan min mörka post där jag t.o.m oroade mig för om det skulle att gå att tävla med Saffran i framtiden eller inte. Och vilken skillnad det är nu. Både hemma och på klubben. Tror dock inte för ett ögonblick att det nu är “över” och hon aldrig mer kommer att bli “knäpp” igen. Tänkte därför stolpa upp lite positiva händelser så att jag kan gå tillbaka vid nästa jobbiga period och tanka lite hopp ;-)

- Senaste tiden har hon varit jätteduktig på klubben och typ inte skällt på någon hund. Hon är inte avslappnad direkt ;-)   men hon bryr sig inte särskilt mycket om de andra hundarna! Kör någon agility är det såklart annorlunda, då är det väldigt svårt att behärska sig, men med en del jobb från min sida har vi ändå lyckats gå förbi banan utan hysteri!

- På träningstävlingen på klubben förra veckan hade jag ställt upp hennes bur. När jag sedan hämtat henne och gått en promenad och skulle gå till buren för att sätta in henne där hade två hundar blivit uppbundna väldigt nära buren, bara två-tre meter ifrån, som vi fick kryssa mellan för att ta oss till buren. Inga problem! Hon tittade knappt på dem?!

- När vi var på klubben och tränade band jag upp henne medan jag byggde om lite på övningen. Samtidigt körde en pudel på en kombination en liten bit bort på planen. Saffran tittade inte ens på den, utan satt tyst och fokuserade på mig!! HELT otroligt, och skulle nog inte lyckas upprepas ;-)    Å andra sidan har hon nog lättare att strunta i agiliterande ekipage när jag inte håller i henne utan håller på med annat, då kan hon som sagt fokusera på mig istället.

- Vi åkte till SSBK för att träna och gick nervarvningspromenad genom parkeringen där det var fullt med (mestadels) schäfrar, som dels skällde i bilen, dels bara dök upp (ur Saffrans perspektiv) när ägarna hämtade dem ur bilen. En hel del drog eller skällde mot Saffran, men hon skötte sig jättebra och svarade inte på någon!! På väg tillbaka kommer t.o.m en lös pudel med en boll som den blir lite orolig att Saffran ska ta, så den släpper bollen och gör något halvhjärtat utfall mot Saffran, kommer skuttande fram och skäller med bara ett par meters marginal. Inte ens detta reagerar Saffran på!!

- På en morgonpromenad i helgen möter vi på smal väg en portugisisk vattenhundstik som Saffran ogillat ända sedan hon var valp. “åh nej” hinner jag tänka, så jag hade inte ens rätt sinnesstämning för att göra hundmötet bra. Men Saffran är totalt obrydd och avslappnad? Tittar på hunden men kommer sen och tar ögonkontakt på ett avslappnat sätt! Hussen stannar och pratar med mig, varnar för en huggorm längre fram. Tar fram mobiltelefonen och kommer fram till mig för att visa bild på ormen. Återigen hinner jag tänka “Suck, där var det kört” eftersom de närmar oss ännu mer, men Saffran fortsätter vara helt avslappnad och ignorera hunden! Fast det alltså är en hund hon inte gillar och den till slut bara är ca 1,5 meter ifrån oss!!

- Vi möter ovanligt många hundar som gör utfall mot Saffran på sistone, och hon klarar allt med bravur! Blir hon överraskad kan hon morra till, men det är ju verkligen inget konstigt. Men sen skakar hon sig och struntar i den andra hunden :-)

- Hon blir då och då väldigt fokuserad på mötande hund, men oftast på sistone har det varit för att hon vill hälsa (!).

Är det inte märkligt vad det kan svänga? Samtidigt är detta jag skriver ovan inget jätteovanligt för Saffran, åtminstone inte hemma. Vanligtvis uppför hon sig bra på promenad hemma, det gäller bara att komma ihåg det de svåra perioderna… Vi var magsjuka när vi egentligen skulle till veterinären med henne, så därför ställde vi in det. Ska beställa ny tid för att ta det där blodprovet och också diskutera hennes humörsvängningar. Men på sistone har jag funderat också på om allt kanske bara är inom ramen för normalt tonårsbeteende, bara lite mer åt det extrema hållet? Jag har aldrig upplevt tonårstiden så här extrem med någon tidigare hund, å andra sidan kan man väl nästan säga att Saffran är den första hunden som jag verkligen har haft allt ansvar för själv, och tagit hand om på heltid. Nisse var jag ju alldeles för liten för att över huvud taget tänka på hur han betedde sig. Freja var visserligen min hund, men dels var jag liten även när hon var tonåring, dels gick jag i skolan och därför inte hade hand om henne hela tiden. Frasse var ju mammas hund, och även om jag bodde hemma och var delaktig i hans uppfostran var ändå huvudansvaret på mamma. Ärtan har jag ju inte ens bott tillsammans med, så där har jag verkligen missat mycket. Malin tröstar mig ju alltid med att åldern 1-2 år är den värsta, och då många blir “allergiska” och omplacerar sina hundar på blocket. Kanske är det alltså bara “vanlig” tonårstid som förhoppningsvis går över med tiden. Kanske behöver jag inte kastrera henne, det vore skönt. Den som lever får se :-)

Lite om den senaste tidens agilityträning då:

Förra onsdagen var vi på träningstävling på klubben, det var en bra hoppklass I-bana. Är överlag supernöjd med Saffran både vid sidan av och på planen! Framförbyte efter slalom gick bra! Hon svängde rätt efter varje tunnel! Hon tar hoppet efter blåa tunneln väldigt självständigt då jag lämnat en hel del i sidled (syns inte så bra på filmen) på väg mot gula tunneln! Hon kan springa fortare, men jag oroar mig inte så mycket för det. Är ganska säker på att farten kommer att öka i takt med att vi blir säkrare :-)   Och hon är ju inte direkt långsam ;-)    Starterna däremot… Hon har redan genomskådat mina springstarter och är återigen ofokuserad när jag lämnar henne, så får se hur jag gör på tävlingen på torsdag. Har provat lite med flygande start, så det kanske blir så. Här kommer lite film från träningstävlingen iaf:

Annars har vi tränat en del teknik på sistone. Har påbörjat både tråckling och Jaakko-sväng. Både och går riktigt bra! Fast teknikträning är egentligen inte vår starka sida, Saffran blir t.o.m lite långsam när vi tränar t ex Jaakkos med bara ett hinder. inte så konstigt egentligen, jag står ju mest still och väntar på henne då, inte så inspirerande. Men hon verkar börja fatta själva grejen! Så när vi sen kommer att sätta in det i kombination tror jag nog att farten går upp. Tråckling är svårt, hon vill gärna ta hinder nummer två som i ett staket, även om jag flyttat upp det för att underlätta tråckling ;-)    Men tror nog att polletten ändå börjar falla ned!

Igår var vi på klubben och tränade Ärtans kursläxa (Ärtans kurs kommer i eget inlägg, detta blir tillräckligt långt ändå!), som fokuserade mycket på “ut”. Man skulle träna på att ta hinder 3 från utsidan och träna båda hållen. Skiss:

Men jag la till ett hopphinder i sväng innan tunneln också, som det var på kursen, så att jag skulle ha en chans att hinna placera mig vid trean, speciellt med Saffran. För Saffran fick också göra denna läxa, men utan hinder fyra och så underlättade jag genom att vinkla nummer tre i början för att sedan successivt räta upp det tills det stod rakt som på bilden (fast då var det lite, lite förskjutet i sidled så det ändå blev lite lättare). Det gick över förväntan!! Hon gjorde rätt varenda gång! Bara jag hinner i förväg så jag hinner placera mig rätt, läser hon handlingen kanonfint! :-D   T.o.m när jag provade innersvängen, att jag gör framförbyte mellan 2 och 3 och sen “ut” gick helt klockrent! Hon läste framförbytet som om hon aldrig gjort annat! Jättekul!

Avslutar med film från kontaktfältsträning när jag provade med hjälpplanka, och hennes träffar ser typ identiska ut med när jag kör utan hjälpplanka. Enda skillnaden, som inte syns på filmen, är att hon får onaturligare springstil på nedfarten, hon kortar av steget inför hjälpplankan. Så nu ger jag definitivt upp denna metod med Saffran iaf, den ger ju uppenbarligen ingen hjälp. Frågan är hur jag ska gå vidare nu…

Posted in Agilityträning, Filmer, Ojobbigt, Saffran, Saffrans kontaktfält | Leave a comment

Ny startrutin

Var iväg och tränade en sväng igår (långfredag) kväll. Jag älskar såklart att träna med sällskap, men ibland är det verkligen mysigt och skönt att träna alldeles ensam också. Så när klubben låg alldeles öde i kvällssolen framför mig kändes det riktigt härligt! Så mysigt att klubben har kvällssol!

Jag har funderat och oroat mig lite över Saffrans startbeteende nu när det närmar sig tävlingsdebut. Hon står ju där jag ställer henne, men inte med något fokus fram på starthindret utan tvärtom står och svänger med huvudet och glor på än det ena och än det andra. Förutom att det är irriterande att ibland behöva stå och vänta ett tag när jag gått ut och ska starta igång henne (hon måste ju kolla rakt fram för att få “kör”, annars blir hon dessutom överraskad och starten blir inte alls bra), så känns det osäkert inför tävling att hon ska stå och blänga på hundar som då kanske bara befinner sig några meter ifrån henne. Jag tror ju att anledningen till att hon gör så här dels är att hon tycker att det är lite jobbigt att behärska sig, så då känns det enklare att inte titta framåt på frestelsen, men dels tror jag också att hon helt enkelt tycker att hon kan passa på att se sig omkring då hon “ändå inte gör något”. Så nu har jag en ny plan: att inte vara så förutsägbar i startrutinen. Hittills har jag ställt henne, gått lugnt och bestämt ut där jag vill kalla in henne, stannat, fällt ut armen och sagt “kör” (om hon mot förmodan tittat framåt då, annars har jag stått som en dum staty och inväntat att hon tittar framåt). Klart hon tycker att hon har gott om tid att se sig omkring då! Jag väntar ju alltid på henne! Nu ska jag istället vara oförutsägbar så hon måste ha koll, tanken är att “kör” kan komma när som helst och då gäller det att vara med på noterna!

Så igår provade jag denna tanke för första gången! Istället för att lugnt gå iväg när jag ställt henne småjoggade jag iväg med struttig springstil! Och sen släppte jag henne med “kör” i farten! Och dra på trissor, plötsligt hade jag en hund som inte släppte mig med blicken en sekund! (ja, jag ger upp att hon ska titta på första hindret, nu är jag supernöjd bara jag har hennes uppmärksamhet!!). Om jag räknat rätt testade jag detta 5 gånger igår, varav det funkade super alla gånger! Inte en millisekund tittade hon bort! En gång tjuvstartade hon, och det känns ju som risken man får ta när man kutar iväg på det här sättet (särskilt på tävling, då hon säkert kommer att vara ännu mer uppskruvad), men hellre det än att hon står och blänger omkring sig! Den här hunden är verkligen nyttig, jag får revidera mina tankar och mål hela tiden :-)   Här kommer film där man ser den nya startrutinen två lyckade gånger iaf och en tjuvstart!

Annars försökte jag träna blindbyte i den här kombinationen (mellan tunnlarna) men det gick sådär. Gick ju bra bara jag hann, men det var just det där med att hinna… :-)    Hon suger fortfarande lite dåligt på hopphinder när jag ligger jämsides/lite bakom henne, men hon jobbar superbra när jag ligger före! Känns bra eftersom vi ska försöka satsa på en offensiv handlingsstil :-)    Upplevde dock att hon sög på bättre sista hopphindret än hon gjort tidigare och även slalom sökte hon fint utan att kika på mig mellan hindren! Roligt är också hennes tunnelskick! Kan skicka henne ganska långt redan. En gång tittar hon t.o.m på mig när jag börjar sakta ned och vända, men då säger jag bara “genom” så släppte hon mig och sög in i tunneln fast jag alltså redan börjat vända! Framför allt var det väldigt kul att köra med henne och jag är glad att jag börjar lägga min curling- och perfektionistiska sida lite åt sidan och istället bara kör och njuter!

Vi avslutade med ett pass balansbom med hopphinder rakt fram och ett på sidan. Filmade kontaktfältet för typ första gången (?), och vet inte riktigt vad jag ska säga… Hon är på 6 gånger av 8 har jag för mig, och det tycker jag iofs är väldigt bra för att vara en borderterrier som tränats så lite ;-D   Men träffarna är ju egentligen lite högt upp för att jag ska vara helt nöjd… Kanske ska prova med hjälpplanka igen, filma och utvärdera? Tidigare har jag ju inte filmat hur det ser ut då… Fast helt ärligt… Hur bra träffarna än blir, vem sjutton kommer hinna se hur hon landar ändå??? :-S

Hon börjar lyssna riktigt bra på kommandona tycker jag. Fast en gång tittar hon på mig när jag skriker “häråt” och fortsätter sen ändå rakt fram… Var faktiskt lite hård mot henne då och hon fick KNAPPT bita i leksaken utan bara göra om, och då lyssnade hon bättre :-)    Bordrar drabbas LÄTT av syndromet “kan banan själv”, så jag måste försöka kväsa dessa tendenser i sin linda… Jag vill ha en följsam border ;-)

I förmiddags fick Saffran ett spår på morgonpromenaden, vilket gick riktigt bra! Var säkert mer än ett halvår sen sist, men hon kom ihåg! Tappade spåret vid ett tillfälle, men efter att jag fått in henne till mig hittade hon det igen. Riktigt skoj att spåra faktiskt, särskilt en sån vacker dag som denna! Så ska försöka kombinera det med morgonpromenad någon gång i månaden iaf ;-)

På tisdag börjar Ärtan och jag en kurs i offensiv handling! Ser MYCKET fram emot det!! :-D

Posted in Agilityträning, Filmer, Saffran, Saffrans kontaktfält, Spår | Leave a comment

Tvära kast

Ja, det är inte lätt att hänga med i svängarna… Men skriver detta inlägg för att illustrera hur Saffrans humör kan svänga… För bara någon halv vecka sedan hände det på promenad att Saffran kastade sig ut i kopplet och vrålade okontaktbar på en mötande hund, som inte gjort något provocerande alls. De senaste dagarna har vi sprungit på hundar som t.o.m gör utfall mot henne, och hon skakar på sig, tar självmant kontakt och går lugnt förbi?! (att skaka på sig vid hundmöten är hennes signum när hon är normal… Hon blir alltid lite spänd just när hon ser en hund, sen ställer hon sig och skakar av sig det, även om det är mitt i mötet :-) ) Det mest otroliga scenariot hände igår på kvällspromenaden (det var alltså mörkt), då vi nästan krockade med en hund när vi rundade ett hushörn. Den börjar direkt skälla på Saffran, Saffran morrar lite av överraskningen, men blir sen direkt tyst och går fint och avslappnat (efter skakning ;-) ) med mig förbi, medan den bara fortsätter skälla! Det är ju så här hon är i “normalfallet” hemmavid, så skönt om hon är tillbaka! Men visst är det märkligt vad snabbt det svänger, kan väl inte vara helt normalt?!

Det finns heller ingen logik i vilka hundar hon låser sig på och skäller ut när hon är i neurotiskt humör… I veckan som gått har det t ex varit liten, tyst hund och två vinthundar som aldrig gör ett knyst och som hon kunnat möta utan problem på promenad sen hon var valp…

Posted in Jobbigt, Saffran | Leave a comment