Äntligen tävlat igen!

I helgen var det äntligen dags att tävla igen, efter att ha haft uppehåll hela sommaren! Lördagen blev en lång och stekhet historia… Saffran tävlade nämligen hoppklass 1 x 2 på förmiddagen, och Ärtan debuterade med sitt lag på eftermiddagen! Eftersom Annica var upptagen sprang jag dessutom två lopp med hennes Luna, så totalt sprang jag 6 lopp! Jag som inte sprungit mer än tre lopp samma dag förut ;-)    Men det gick faktiskt förvånansvärt bra. Jag kände mig peppad och fokuserad vartenda lopp, så väldigt nöjd med min mentala prestation!

Är också jättenöjd med Saffran. Ett par dagar innan tävlingen började jag noja igen för om hon skulle vara ofokuserad igen (hon nosade ju i starten, och sprang av planen en kort sekund vid sin debut i våras), men jag hade inte behövt oroa mig! Hon var 100% med i loppen! I första loppet planerade jag att belöna platta tunneln om hon klarade den, vilket jag inte var helt säker på. Det har gått lite troll i det hindret, och Saffran har liksom krävt att få hjälp första gången man tränar den för att det sedan går hur bra som helst att spränga igenom den. Sista träningen innan tävlingen vägrade hon första gången, men då tog jag tillbaka henne och startade om henne en gång till, fortfarande utan släphjälp och utan att belöna upp henne mellan, och då tog hon den själv! Så det var verkligen inte självklart att hon skulle ta den prickfritt nu på tävling. Men det gjorde hon! Hon hade jättefin attityd banan igenom och for igenom platta tunneln utan någon som helst tveksamhet! Belöning med pipleksak och mycket nöjd matte och hund! Lopp 2 innehöll ingen platt, så då kunde vi verkligen slappna av och köra “på riktigt”. Är jättenöjd med detta lopp också, t ex tittar hon rakt fram på starthindret hela tiden tills jag säger “kör”!! Sen far hon igenom slalomet och försvinner iväg mot en tunnel, men när jag kallar tillbaka henne och ber henne att göra det igen sätter hon det fint direkt! Resten av banan går plättlätt (ja, bara vår andra officiella tävling, och större delen av banan känns just plättlätt! Vi KAN faktiskt en hel del!) så vi går i mål med fem fel och en skaplig tid! Först blir jag lite besviken på tiden när jag ser resultatlistan, men när jag kollar på filmen tar faktiskt slalomstrulet ca 4 sekunder, och om man räknar bort det hade vi hamnat tvåa eller trea, inte alls dumt! Supernöjd!! Speciellt nöjd med hur hon skötte sig runt banan, jag var liksom inte ens orolig för utfall! Så duktig! :-D   Film:

Sen var det alltså lagtävling både på lördagen och söndagen. SKITKUL verkligen! Äntligen känns det som att jag och Ärtan har något att köra för! Ärtan har också gått ner i vikt och kändes därför mycket roligare att köra, i kombination med 25 cm hinder kändes hon riktigt snabb för att vara hon! Måste försöka hålla kvar min känsla efter loppen, men tyvärr kollade jag resultatlistan sen och såg att det lopp Ärtan nollade hade hon ändå en jättedålig tid :-(   Så tråkigt när känslan och verkligheten inte riktigt överensstämmer… Men ett lopp var vi en placering ifrån SM-pinne, och hade vi bara gått i mål i något senare lopp hade det också blivit SM-pinne, hur många fel vi än haft! Det som är kul med lag, att vi ändå har en chans! Måste bara bli säkrare! Ska försöka träna mer banor framöver, med fokus på att komma runt! Ärtan och jag diskade oss i tre av fyra lopp och det känns INTE okej, även om vi var i gott sällskap då det var riktigt svåra banor. Men det är ju sådana vi ska sätta egentligen, för det är sådana vi har chans på! Så nu ska vi träna banor och vi ska träna svårt! Ärtan hade iaf superkul (och jag med), hon njuter verkligen av vartenda lopp :-)   Två veckor kvar till nästa lagtävling – lääääängtar!

Posted in Agilitytävling, Ärtan, Filmer, Saffran | Leave a comment

Självrannsakan

Länge sen jag bloggade nu… Vi har tränat en del, men det har inte gått helt bra alla gånger. Jag har upptäckt en sak, som vid närmare eftertanke funnits hela tiden men som jag inte riktigt förstått förrän nu. Och det är att om Saffran tappar fart i banan har hon svårt att få upp den igen, då fortsätter hon i ett långsammare tempo. Jag har ju noterat det förut, att hon haft superbra fart i början på en bana, sen när hon kommer ut ur en böjd tunnel har hon inte alls samma fart längre. Men då kopplade jag det just till böjda tunnlar. Men nu har jag upptäckt att det verkar gälla generellt. Efter slalom får hon inte upp samma tryck som innan, vid lite för krånglig hopp-passage – samma sak. Först blev jag mycket bekymrad, såpass att jag vid något tillfälle t.om funderade på att lägga ner agilityn (inte seriöst förstås, men ändå). Men nu, efter senaste träningspasset som gick KANON med ALLT förutom då att hon slog av lite på takten i slutet av banan efter slalom, har jag istället börjat fundera på min inställning. När tog farthetsen över mina tankar? Sen när är det viktigaste som finns att hon har supertryck i varenda liten situation? För detta förstör. Fast känslan känns bra och alla svårigheter lösts med bravur, känns det ändå misslyckat om jag väljer att fokusera på den där larviga fartstressen. Det är ju inte så att hon inte springer liksom, hon galopperar på bra. Men någonstans finns den där hetsen “hon tar inte i exakt så mycket som hon fysiskt skulle klara”. Den här farthetsen finns i hela den svenska agilitykulturen just nu. Skit samma om hunden river, eller tar rätt väg på banan, är det TRYCK i hunden är det ändå det som är det viktiga. Och tvärtom, en hund som inte har TRYCK vartenda steg på banan är värdelös… Eller åtminstone är tränaren värdelös, som inte “plockat fram trycket” eller “tryckt på rätt knappar” (för ja, det är ju precis så enkelt med varenda hund! Gäller bara att hitta “rätt knapp”!! HATAR det uttrycket! Kommer ofta från folk som aldrig i sitt liv behövt leta efter någon sketen knapp, för de har fått allt gratis). Jag hatar att jag låtit den inställningen (som jag egentligen tycker är överdriven och fånig) influera mig, och låtit det nu förstöra min träningskänsla :-(    Så från och med nu ska jag lägga bort den pressen, och istället se alla positiva saker, så som jag alltid gjorde förr. På något sätt har det på sistone blivit att jag lagt alltför mycket fokus på de små bristerna istället för att fokusera på allt det positiva. Jag vill känna den där rosaskimrande känslan efter ett träningspass, att vi är bäst i världen! Så brukade det känna, och så ska det banne mig kännas igen! Bara att bestämma sig!

Dessa tankar har också fått mig att fundera över mitt mål med Saffran. För det är ju ganska larvigt att jag känt sådan fartstress när jag inte ens har landslag och mästerskap som mål. Jag är inte intresserad av sånt. Ok, SM är ett drömmål, att någon gång få vara med på det. Men det behöver ju inte ens vara med Saffran, någon hund någon gång vill jag gärna lyckas kvala till SM med. Lag eller individuellt. Men när jag självrannsakat mig kommer jag bara fram till att målet med Saffran är att lyckas ta sig upp i klass 3, och där kunna lösa de svåra banorna på ett flytigt och bra sätt. Jag tycker att agility ser så kul ut på den nivån, om man har en hund som klarar hopphöjden och ändå håller okej fart (för hur man än vrider och vänder på det, är ju agility roligare när det går fortare), så dit skulle jag gärna vilja komma. Trean var ju inte rolig med Frasse, det är inget vidare roligt när hunden måste kämpa så för att ta sig över hoppen. Men de problemen har ju verkligen inte Saffran, hon flyger över 35 cm som ingenting. Det är en väldigt positiv sak med henne – hennes naturliga hoppteknik som är fantastisk. Det är så underbart att äntligen, efter så många år, få känna ett flyt även över hoppkombinationer, slippa känna hur vartenda hopphinder är en kamp. Den känslan är obeskrivlig, och man fattar nog inte riktigt njutningen om man aldrig upplevt en riktigt lågbent agilityhund själv :-)

Så jag tänker avsluta med att stolpa upp alla fantastisk BRA saker som Saffran och jag gjorde senaste träningen. Tillsammans med Malin och Annica byggde vi upp en liten bana, och jag och Saffran nollade den på första försöket! :-D

- Jag var orolig för svängen till slalom, för på i princip rak linje efter första rakan stod som synes ett mycket lockande A-hinder som vi INTE skulle ta. A:et är som bekant ett av Saffrans absoluta favorithinder… Men Saffran är så duktig på att lämnas självständigt över hinder, så jag kunde springa åt sidan och börja göra mitt framförbyte (dvs tydlig svängsignal) redan INNAN hon hoppade nr 4. På så sätt visste hon redan innan hon hoppade av att hon skulle svänga efter det hindret, så inte den minsta tvekan uppstod, utan en väldigt snygg sväng följde! :-D

- Slalomingången kändes lite svår eftersom jag ville göra ffb innan, risken är att jag gör det för tajt och lämnar för lite plats för hunden att komma in och ta slalomet åt rätt håll, men inga problem! Hon ångade in rätt och gjorde alla tolv pinnar med bra attityd båda gångerna vi körde banan! BRA!

- Nr 7 var en “ut”-sväng, och jag blir förvånad och glad varenda gång vi testar “ut” i bana och det bara funkar! Tycker inte att vi tränat det särskilt mycket, men hon köper handlingen så fint! Riktigt tajt sväng in över det hindret! Överlag var svängarna väldigt fina, ingen “Finlandsfärje-border” här inte! Men det är ju för att jag kan signalera så tidigt med henne!

- Sist lämnade jag henne väldigt självständigt över nr 13 (mer andra varvet än första, då jag kom på det lite för sent). Så häftigt att bara behöva ropa “hopp, hopp, hopp” och sen själv avvika åt ett annat håll (jag placerade mig efter 14 för att serpentina), och hon fattar perfekt och tar nr 13 stensäkert! :-D   Härlig känsla!

- Sen vill jag ge mig själv en eloge, att jag verkligen börjar lita på henne nu, så som hon förtjänar! Har ju haft lite problem med att jag inte vågar slänga leksaken och så där, men efter att Mija sa till mig har jag verkligen tänkt på det och litar mer och mer på att hon inte kommer att springa fram till någon annan hund. Och det funkar kanon! I slutet fick hon några repetitioner hopp – däck (vilket naturligtvis gick helt galant!), och det råkade bli precis i riktning mot Annicas hundar, som först satt uppbundna där och sen blev hämtade. Först tänkte jag att jag skulle vänta tills de hämtats, men sen kom jag på mig själv och sa till mig själv att sluta löjla mig. Körde ändå, och – såklart – inga som helst problem!! Hon har ju i princip slutat med sina ärevarv och är istället väldigt fokuserad på mig när hon fångat sin leksak. Även om hon inte kommer fram med den vänder hon sig, lägger sig ned och tittar på mig medan hon tuggar! Bra framsteg!

- Annat positivt jag vill lyfta fram är att hon sköter sig så bra runt alla hundar på klubbar numera. Jag har nästan slutat tänka på det helt! Förut var det ju faktiskt en utmaning bara att gå från punkt a till punkt b med henne utan att hon skulle göra utfall eller skrika. Nu är hon jätteduktig! Drar i kopplet, men det är okej!

Som synes finns det kopiöst med saker att glädjas åt och känna att det går bra! Och ändå har jag låtit en litet fartoro överskugga allt detta… Slut på det nu! Dessutom är det kanske helt onödigt, en del kanske helt enkelt beror på orutin? Men oavsett verkar hon vara känslig för att man stegrar svårigheten för fort, så det ska jag tänka på. Jag ska även göra fartövningar med enkel raksträcka efter slalom. Och “jaga ifatt” övning med släpande leksak har jag också tänkt mig. Men jag tänker inte längre låta detta överskugga min träningsglädje!

Posted in Agilityträning, Saffran | Leave a comment

Blindbyte

Efter tre-fyra mestadels tråkiga dagar (för Saffran alltså) tränade vi lite agility på baksidan idag. Satte upp en kombination där jag kunde träna blindbyte innan slalom. Även denna kombination (precis som den förra) slutade med ett kort slalom, sex pinnar denna gång. Har en liten baktanke med det att hon ska tycka att slalom är lätt och roligt. Upplever inte riktigt att hon suger så bra på slalom som jag skulle önska, så att avsluta en rolig handlingsövning med ett kort “lätt” slalom, borde kunna verka motiverande på henne :-)    Tyvärr blev det lite fel idag under repetition 2, då jag håller leksaken i handen och hon blir alltför stressad av det för att kunna tänka… Tror även nr 3 blev något slarvfel men belönade för bra försöka ändå :-)   Sen avslutade vi med en korrekt gång! Själva blindbytet är det ju inga som helst problem med iaf! Och vad jag kan lämna henne självständigt i svängen! Jätteroligt :-)    Man ser dock tydligt vad fort hon blir trött. Tycker att hennes uthållighet har gått tillbaka lite, men det beror säkert en hel del på löpet. Har aldrig haft en hund som blir så trött under löp! Eller påverkad öht… Men på tävling kör man ju ändå bara ett-två varv, så ur den synvinkeln gör det ju inte så mycket. Men lite jobbigt är det vid träning, två-tre repetitioner hinner man ju egentligen inte göra något med… Sen gjorde vi lite framåtträning och det gick väl bra. Lyckas dock hela tiden kasta leksaken under nästa hinder, vilket gör det svårt för henne att satsa fram på den :-/

Avslutade med “stirra”-träningen och provade att istället för att lyfta, leda henne i halsbandet. Funkade väl okej, men jag tyckte att hon tyckte det var lika jobbigt som att bli lyft. Fast när man tittar på filmer där jag lyfter henne (eller för all del, när jag leder henne i denna film) ser hon inte särskilt betryckt ut, utan svansen ändras ju faktiskt inte. Så kanske tycker hon inte att det är så jobbigt ändå, utan man kan köra på och hon får stå ut? Verkar vara själva grejen att hon ska samlas ihop och koncentrera sig inför start som är det jobbiga… För hon vill ju inte fångas in inför start. Inte som Ärtan som svänger in kroppen framför mig för att jag ska lyfta henne till startpositionen ;-)    Jaja, här kommer film på de två första passen, alltså allt utom “stirra”:

Posted in Agilityträning, Filmer, Saffran | Leave a comment

Midsommarträning

Avslutade midsommarafton med ett litet träningspass med Saffran på baksidan! Gick superbra verkligen! Ett sånt där pass där jag verkligen känner hennes potential och får tillbaka hoppet om framtiden (deppar ju ihop lite då och då över gungbrädan :-P ). Tyvärr blev kameran full, så bara den första repetitionen blev filmad… Ska nog använda min gamla kamera till att filma träningspass framöver, den verkar ha större minneskort och strular inte när man ska lägga över stora filmer till datorn! Men jag byggde i varje fall upp en kombination där jag tränade jaakko trots lockade hopphinder längre bort. Men Saffran var klockren! Hon känns stensäker på jaakko-signalen, och tar den så fint! Snygga svängar runt hindret och snyggt slalom därefter! Inte en blick på det luriga hoppet efter! Kan iofs bero på att vi har lite problem med vanligt framåtsug, men vadå ;-)   Eftersom detta var så lätt enligt Saffran gjorde jag bara tre repetitioner, sen gjorde vi “ut” på samma hinder som vi tidigare gjorde jaakko på. Så synd att kameran hade stängt av sig, för det blev verkligen skitsnyggt! Världens tajtaste sväng runt hindret, hon läste “ut”-signaleringen lika bra och enkelt som jaakkon! Wow! Första gången missade hon dock lite i slalom, då jag följde med för nära, men sen fixade vi det också! För att hinna med “ut” var jag tvungen att lämna henne väldigt självständigt på de två första hindren (som inte syns på filmen), och även det gick kanon! Ingen som helst tvekan om något i detta träningspass!

Vill ge mig själv klick för att jag tränade så lite på denna kombination, tror det blev tre repetitioner på respektive version. Finns ingen mening att nöta något som går klockrent, men ändå lätt att göra några gånger för mycket för att det ger en så härlig känsla när allt bara funkar ;-)   Men nu byggde jag istället om till en raksträcka för att träna lite välbehövligt framåtsug. Även här blev passet fantastisk! Jag var noga med att kasta leksaken i rätt tajming. Jag misslyckas med detta alltför ofta med Saffran, men detta pass gick det verkligen! Började med att kasta efter bara två hinder, men hon sög så bra att hon redan var en bra bit före mig då :-)   Gjorde ett par kast efter tre hinder också, och jag tycker att hon hade samma fina framåtanda! Synd att det inte gick att filma! Även här slutade jag i tid, gjorde kanske fem repetitioner totalt!

Avslutade med “stirra”-övningen vilket gick bra. Fick dock en aha-tanke när jag gick nedvärmningspromenaden sen. Jag upplevde under träningen idag att Saffran verkligen tycker att startrutinen är jobbig. Hon smet iväg och tog hinder för att slippa, och när jag sa till henne att vänta tittar hon bort och tycker att det är jobbigt att jag ska “fånga” henne. Kanske är det själva proceduren att jag lyfter henne som hon upplever som så obehaglig och jobbig? Hon hatar t ex att komma ut ur bilburen, jag har länge haft en känsla att det är själva lyftandet ut ur bilburen som hon tycker är jobbigt och gör att hon därför sitter tryckt mot baksidan av buren och vägrar komma fram. Enda undantaget är när vi kommer till en hundklubb, då är hon ivrig att komma ur bilen, men då brukar jag också låta henne hoppa ur själv. Kanske ska jag försöka träna in en ny startrutin utan själva lyftandet? Ska prova iaf! Hon drar mot första hindret om hon är kopplad, tänker mig då att jag kan låta henne dra till rätt ställe, sen säger jag stanna, koppla av henne (halsband med spänne då, sådana man drar över huvudet gör gärna att hunden vill hjälpa till och därmed rör på sig, eller åtminstone skakar på sig efter avtagandet), säger “stirra” och lämnar henne ståendes. Detta är alltså målet. Ska testa framöver!! Det är inte kul att känna att starten är en källa till obehag för henne, inget bra sätt att börja ett lopp!

Vi tränade även i tisdags och onsdags. I tisdags fick Saffran mest hinderteknikträning. Vi tränade balansbom (ska träna mer svängar, känns bra!), A-hinder, slalomdiskriminering, platta tunneln (flera repetitioner med bra fart!) och framåtsug.

I onsdags var det banträning på klubben och tanken var att träna med båda. Men Saffran fick oförklarligt ont i magen på eftermiddagen (hon brukar inte ha ont i magen, och jag såg aldrig att hon fick i sig något konstigt), så hon fick vara hemma hos föräldrarna under uppsikt istället. Men Ärtan fick förstås träna! Första varvet gick inte bra då hon reagerade väldigt på hinderhöjden. De var “bara” 30, och visst brukar hon tycka att det är högt, men inte så att hon börjar vägra hoppa över huvud taget… Tror att det är för att vi har grusplan, hon är ju väldigt underlagskänslig, och 30 cm på gräs gick alldeles utmärkt i tisdags på ssbk… Nästa gång körde vi med jättelåga hinder (ca 15 cm), och då var det bättre rulle! Hon tog all min handling fint, och på 15 cm-hinder kan hon också lämnas att ta hinder självständigt :-)   Jätteduktig Ärta som klarade både jaakko (jag lurade henne lite och vände upp väldigt sent) och tyskbyte!

Ser när jag kollar min träningslista att jag glömt att träna vidare bakombyten med Saffran… Nästa grej att ta upp! Snart dags att introducera tyskbyte också, borde inte vara några större problem om jag lägger upp det pedagogiskt :-)   Men mest fokus ska våra bristande grunder få såklart: framåtsug, startritual, och sen kf-hindren… Har lånat en bebisgunga av Malin nu iaf, så snart ska vi börja ta tag i den igen…

Posted in Agilityträning, Ärtan, Filmer, Saffran | Leave a comment

Gungbrädedepp och handlingspepp!

Nu är vi hemma igen efter en helt underbar semester!! Som väntat var Saffran väldigt trött när hon kom hem, det tar på krafterna att sova “borta”! Hon började dessutom löpa i tisdags (bara fem månader sedan senast… :-S  ), och då blir hon alltid lite extra trött och avslagen.

Jag är dock fylld av träningslust och har haft lite abstinens under semestern, fast vi hade så roligt med ohundiga saker! Så vi har redan hunnit träna två pass. Först ett pass slalom hemma där jag utvecklade lagerhandlingen:

Första försöket blev klockrent! Har det på film, men återigen vägrar kameran lägga in filmen av okänd anledning… Men övningen var i svåraste laget, för efter första repetitionen blev hon osäker och började gå ur slalom. Så jag tänkte snabbt om, och byggde om till en enklare kombination utan lagerhandling. Fick iaf nya insikter om fortsatt inlärning av detta: träna hinderdiskriminering med bara fyra pinnars slalom så det blir enkelt och många belöningar. Dvs fyrapinnarsslalom med hopphinder bredvid, och verkligen träna in ordet “slalom”!

Avslutade passet med att börja lära in “stirra”, att hon ska fokusera på första hindret när jag lämnar henne i starten. Uppmaning från privatlektionen med Mija! Det gick faktiskt över förväntan! Jag bestämde mig för att använda klicker och att belöna med leksak där hon står istället för att släppa på hindret. Då blir det som en helt ny övning och vi kanske får möjlighet att lyckas lära in detta! Första passet gick iaf som sagt bra! Hon fattade snabbt att hon skulle titta på hindret (hon har väl förstått det lite egentligen, men inte fattat att hon ska göra det jämt), så vi ska fortsätta så här och typ redan nästa pass börja lägga in kommandot “stirra”!

Igår var vi till klubben för agilitysektorsmöte, och jag passade såklart på att träna efteråt. Började med gungbrädan och suck… Hon kastade sig glatt upp på den åt fel håll (alltså började gå uppför den istället för att hoppa upp och banga ned den), och jag visste direkt att allt skulle sabbas. Det är något med att den rör sig åt fel håll under henne som gör henne rädd. Lyckades få upp henne på den några gånger sen, men hon skyndade sig av den så fort hon bangat ned den, såpass att hon en gång lyckades få rekylen i rumpan… Med resultatet att hon blev ännu räddare såklart och sen inte ville hoppa upp. Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen, och jag förkastar nu bangleksmetoden för henne. Jag har en känsla av att hon inte alls tycker att det är lika konstigt att den rör sig när hon rör sig åt rätt håll så att säga, så att staga upp gungan på det här sättet passar inte henne, för det är ju så lätt att de någon gång ibland råkar hoppa upp åt fel håll och då blir hon skraj. Så nu är planen istället någon typ av bebisgunga och försöka gå den vägen. Att hon istället för att banga lär sig hela rörelsen från början, men på jättelåg höjd. På det sättet skickas hon alltid upp åt rätt håll, och jag hoppas att det kan passa henne bättre. Har redan en liten, mattbeklädd bräda, så gäller att pappa kan hjälpa mig att fästa något pålitligt undertill nu…

Vi gick vidare med att testa slalomdiskriminering som jag kom på dagen innan, med fyra pinnar, och det gick jättebra!

Avslutade med en handlingskombination:

Där jag lämnade på 4:an, gjorde en jaakko på 5:an och framförbyte på 6:an! Allt detta gick kanon! Redan första försöket satte vi det klockrent! Hon verkar ta till sig handlingsövningarna vi gör väldigt bra! Enda misslyckade gången var när jag tänkte dra upp en leksak och belöna jaakkon… Hon är så observant så hon såg förstås det och avbröt sig… Så sen struntade jag i den idén och körde bara hela kombinationen :-)   Tajta fina svängar på både 5:an och 6:an, jag är väldigt glad att jag kan göra framförbytet så tidigt, nästan redan innan hon hoppat av på 6:an gjorde jag bytet. Då får hon information i tid och gör en tajt snygg sväng, inte en borderterriersväng a la finlandsfärja :-D   Även jaakkon kan jag lämna så fort hon stampar av, så man har gott om tid! Känns så SKÖNT att slippa oroa sig för rivningar och liknande, hon bara flyger över och verkar *peppar* *peppar* inte störas av att jag handlar när hon hoppar! Hoppas det fortsätter så!

Det enda vi egentligen hade problem med i den här kombinationen var första rakan vid flygande start. Hon suger inte då framåt mellan 2 och 3. Nu var det väldigt långt avstånd mellan dessa, 7-8 m, men det är ett problem vi har. Måste träna framåtsug på raksträckor mycket mer! Och då med lite tätare mellan hindren till att börja med, så det blir lättare. På slutrakan kunde jag lämna henne i tunneln och springa på själv (vad duktig jag blivit på att springa på! Förr stod jag alltid och väntade i slutet av en tunnel! :-) ), så där fick hon jaga ikapp och förbi mig så då gick det jättebra! :-D   Jag får sånt rus av att köra handlingskombinationer just nu, så det är kanske inte så konstigt att kf-hindren känns träliga att träna. Men det måste göras…

 

Posted in Agilityträning, Bilder, Saffran | Leave a comment

Lagerhandling!

Tydligen tränar vi en del ändå, för jag hinner inte ens uppdatera mellan! Men vi har i alla fall kört två pass slalom med början till lagerhandling igår och idag. Igår satte jag upp 12-pinnarsslalom på baksidan med ett hopphinder ståendes nära slalomet på mitten. Passet blev lite struligt, med Blenda och Ylva som lite väl stora störningar ibland ;-)   Om man springer slalom och plötsligt upptäcker storasyrran ståendes precis vid sista pinnen är det t ex omöjligt att ta de sista två portarna :-P    Platsbristen gjorde också att hoppet innan slalom jag satt upp, blev i en onödigt svår vinkel, så vi fick några fel på högeringången därför. Men själva lagerhandlingen, att jag lämnar henne i sidled i slalom och springer på utsidan av hopphindret bredvid, gick däremot hur lätt som helst! Saffran tyckte inte att det var något konstigt alls! Har ju tränat mycket att lämna henne i sidled, så att det stod ett hopp där också var inget som Saffran reflekterade över! :-)

Gjorde samma övning idag på klubben, men då med riktigt hopphinder med hinderstöd, så då blir det ju ännu mer man måste lämna i sidled. Återigen inga som helst problem!! Jättehäftigt! Det vi däremot måste träna framöver är att jag ska kunna stanna upp eller springa och placera mig medan hon gör klart slalom. Nu om jag stannar till lite innan slalom är klart går hon ur och frågar. Måste tränas!

På klubben idag tränade vi även gungbrädan vilket gick kanon! Kunde höja det till den ungefär den höjden som vi stannade på innan gungrädslan! Sista gångerna ville hon dock inte hoppa upp på vänstersidan, men tror det berodde på att hon var varm och trött. Festligt nog är hon alltså fortfarande bättre på högersidan än vänstersidan. Vet ej varför. Jag la också på “kör” ibland istället för att klicka och det funkade bra. Måste dock tänka på att börja variera min position och rörelse mer, när jag försökte fortsätta röra mig (långsamt) framåt efter att ha skickat henne på gungbrädan, stressade hon av utan att vänta på klick eller “kör”…

Sen körde vi platta tunneln (hade med mig föräldrarna som medhjälpare), och det gick också finemang! Hon klarade den själv en gång, men märkligt nog blir hon lite brydd av att ta den helt själv, så hon har inte riktigt den farten igenom som jag skulle vilja. Vid hjälp med släpet rusar hon förstås igenom som hon bör.

Sist gjorde vi A-hindret. ÄNTLIGEN har jag börjat med det alltså! Hon har ju älskat A:et ända sen hon var valp och fick syn på det (innan hon ens gjort det alltså), men vi har inte tränat det medvetet, utan hon har fått göra det några gånger. Men nu sänkte jag det med pappas hjälp och körde några gånger. Med nedsänkt A fick hon jättefina och låga kf-träffar. Ska kanske bara fortsätta så här och höja successivt och hoppas på det bästa? ;-)   Är inte särskilt motiverad för kf-träning faktiskt, tycker allt annat är så mycket roligare… Men måste försöka få till det nu i sommar!

Ärtan fick inte köra mycket, då hon opererade bort sin inflammerade huggtand i tisdags. Personalen tyckte det var jättekonstigt att den blivit inflammerad, då resten av tänderna verkligen är kritvita och jättefina. Det måste nästan ha hänt någon sorts olycka när hon tuggat/bitit i något. Men hon fick i alla fall köra lite slalom och A-hinder-terapi när det ändå var sänkt. Så det blev ju bra! Svårt att träna när man inte vill kampa med henne dock, hon är ju inte världsbäst på att lyda “släpp” om jag säger så…

Just ja! I tisdags spårade vi med Saffran också! Blenda och Ylva fick lägga varsitt spår och vi gick alla tre som ett tåg genom skogen, jätteroligt! Saffran var duktig fast det var ganska svårt, över stigar och kala bergshällar! Hon ringar mycket när hon spårar, men jag märker inte upp spåren på något sätt så jag har inte en aning om hur de går, så jag kan i varje fall inte påverka henne vare sig medvetet eller omedvetet. Och till slut tar hon sig ju fram och hittar leksaken på slutet, så det kan ju inte bara vara tur! :-)

Hmm, när jag summerar veckan: tre dagar med agilityträning och en dag med spår, och en massa långa promenader däremellan, är det kanske inte så konstigt att hon ligger och sover som en stock i soffan där nere?! :-)   Dags att gå ned och släpa ut henne för en (kort) kvällspromenad! Nästa vecka blir det dock helt träningslöst då hon får bo hos föräldrarna medan vi åker till Legoland! Å andra sidan brukar hon vara väldigt trött när hon kommer hem ändå! Psykiskt uttröttande att sova borta! :-)

Posted in Agilityträning, Ärtan, Saffran, Saffrans kontaktfält, Spår | Leave a comment

Saffran novismästare!! Och mycket, mycket mer…

*Puh*  Vilka proppfulla hunddagar vi har bakom oss! I onsdags var det dags för deltävling 2 i Pytteligan + blåbärsklass på Huddinge HU. Pytteligabanan var lite lättare än den första deltävlingen, så det blev många nollor. Men Ärtan klämde till med den snabbaste nollan och vann därmed klassen!! Tjohoo! Med en förstaplats och en fjärdeplats lär vi ligga bra till poängmässigt också :-)   Här kommer loppet:

Sen var det Saffrans tur i den efterföljande blåbärsklassen. Jag och Saffran hade tidigare på dagen gått en privatlektion för Mija Jansson (mer om det i eget inlägg), och mellan hundaktiviteterna hade jag dessutom stressat till och från Blendas teaterskoleavslutning… Så jag skyller mitt dåliga engagemang i blåbärsklassen på trötthet ;-)   Jag vet inte riktigt vad jag höll på med, jag var tveksam, stod och väntade in henne osv istället för att lita på henne och köra järnet (Ja, det stavas med “j” inte “g”!!! Blir galen på fb, “gärnet” verkar vara en vedertagen felstavning. Vad är “gärn” för något?? Svenska skolan är uppenbarligen helkass, tur att mina barn lär sig svenska av MIG!) som jag borde. Så hon gick inte för fullt. Eller när jag ser på filmen ser jag en grej jag sett vid flera tillfällen – hur hon gasar in i en böjd tunnel, men när hon kommer ut ur den har hon tappat lite av trycket. Hmm, fartträning ut ur böjd tunnel får också sättas upp på den digra träningslistan ;-)

Torsdagen efter åkte vi till noffeträffen i Medevi brunn! Kul som vanligt och härligt att se så många noffar! Verkligen något alldeles speciellt med den rasen <3  I år ställde vi inte upp på agility-KM, jag har vunnit 7 år i rad (5 gånger med Frasse och 2 gånger med Ärtan) så det kändes roligast så. Jag och Ärtan hade en uppskattad agilityuppvisning istället, två gånger med mycket publik! :-)

Fredagen direkt efter noffeträffen åkte vi till borderterrierträffen istället, som arrangerade agility-KM och lydnads-KM på en camping utanför Arboga. Vi sa skämtsamt till våra noffevänner att vi skulle åka dit och vinna novisklassen i agility, men jag vågade egentligen inte tro eller hoppas på något sådant. Bordern är ju ändå en mycket större ras i agility, och det finns många rutinerade förare. Men dra på trissor – vi VANN faktiskt!! Jag kände redan när jag släppte iväg henne med “kör” att motorn var tillbaka i henne (jag hade varit lite nedstämd efter onsdagen att det inte kändes som något riktigt tryck. Hon sprang på då, men trycket saknades) och vi hade samma härliga känsla loppet igenom! Jag uppförde mig också mycket bättre, litade på henne till 100% så jag släppte henne vid två av tunnlarna för att hinna placera mig till nästa hinder och det köpte hon (såklart) perfekt! Vi fick en lite lång sväng mellan de första två tunnlarna, så jag tänkte “äsch, där försvann vinstchansen”, men när vi kom i mål gick vi ändå upp i ledningen!! Vi startade näst sist också, så det var ju väldigt bra :-)   Sen fick alla en andra chans, alla fick göra ett lopp till och det bästa av de två skulle räknas. Denna gång var både Saffran och jag beredda på första svängen, så där tjänade vi in tid och fick alltså till ett ännu bättre lopp! Segern var vår!! :-D   Ett väldigt generöst prisbord fanns det också, och vi vann både en pall, resevattenflaska, hundmat och finaste rosetten hittills! Plus en leksak och lite mer! Loppet:

Igår var vi och tränade på SSBK tillsammans med Malin, Ella, Siri och Rambo. Vi körde denna kombination:

Där man måste skicka och sticka på fyran för att hinna med mellan 5 och 6. Jag provade att göra dubbla blindbyten mellan 5 och 6 med Ärtan, för första gången någonsin! Hon köpte det som den mest naturliga sak i världen!! Jättehäftigt! :-D   Inga problem att släppa över 4 heller! :-)   Körde på 30 cm hinder också, och förutom en krasch tyckte jag att det gick riktigt bra :-)   Sen körde Ärtan och jag lite A-hinder- och däckterapi också eftersom de krånglade på senaste tävlingen. Inga problem förutom någon däckkrasch… :-/

Saffran fick börja med gungbräda, och det gick super! Inga tecken på rädsla över huvud taget denna gång! Kunde successivt höja till ca 1 dm fallhöjd! Hade superbelöningen till detta (den stora piphästen), och ska nog fortsätta så. Sen körde jag övningen med henne och wow vad duktig hon blivit helt plötsligt!! Hur lätt som helst att skicka henne över 4, bara säga “hopp, hopp” och sen vända och springa! Testade både tråckling och blindbyte mellan 5 och 6, och båda grejerna gick hur enkelt som helst!! Svävade på små moln efter detta träningspass, verkligen en försmak på vad framtiden har att erbjuda hoppas jag!! :-D   Saffran fick också göra lite slalom och platt tunnel. Kort sagt behöver vi träna slalom mer (farten går ner) medan platten går bra! Backade tillbaka nu, så hon behövde aldrig trycka upp den helt själv. Vill ha självförtroende och tryck där med!

Så väldans glad och stolt över mina två små agilityvuvvar!!

Posted in Agilitytävling, Agilityträning, Ärtan, Filmer, Saffran | Leave a comment

Saffrans debut

Som vanligt nu för tiden har jag större lust att skriva om gårdagens träning än om den senaste tävlingen, fast det var Saffrans officiella debut! Men det är ju kul att kunna gå tillbaka och titta så jag klämmer ur mig några rader om lördagens tävling ändå ;-)

Det började med svårigheter vid inmätningen. En kommunikationsmiss hade lett till att varken klubben eller domaren hade mätsticka, så Saffran skulle bli inmätt med tumstock och broschyr… Vid första mätningen blir jag rejält nervös då domaren suckar att det är ett gränsfall, och att han med dessa mätverktyg inte vågar skriva i tävlingsboken. VAA?! Liksom… Jag har anmält och betalt, jag måste väl ändå få starta… hinner jag tänka. Efter att domaren fått klart för sig att det inte är slutmätning utan att Saffran är yngre än 2 år och därför kommer att mätas igen inom en snar framtid, mäter han ännu en gång. Hon är då klart 34 cm och han skriver i small. *Puh*  Jag har väldigt svårt att tro att hon är högre än 34 cm, vi har mätt henne många gånger och alla gånger har hon klart varit small, men man blir verkligen nervös när det blir så här…

Jag är jättenöjd med det viktigaste – hur Saffran uppförde sig bredvid banan och i buren. Hon skällde bara på några enstaka hundar, och i alla fall utom ett var det den andra hunden som började morra. Men mest var hon superduktig och kändes faktiskt rätt ointresserad av de andra hundarna, inte bara att hon behärskade sig. Vi kunde också gå förbi banan fast det körde hundar där! Något enstaka tjut blev det, men det känns verkligen som att det gått framåt! Var inte ens särskilt svårt att gå förbi, jag behövde inte belöna hela tiden! I buren slappnade hon snabbt av och sov skönt. Buren kunde i slutet t.o.m stå vinklad så hon såg banan på avstånd (var tvungen att vrida på den så inte solen kom in i den), och ändå sa hon ingenting! Vid några tillfällen pep hon just när jag lämnade henne, men hon blir tyst nästan så fort jag inte syns, så ingen kan klaga på att hon är ljudlig vid plan! Fast vi var på tävlingsplatsen i 10 timmar (!!!), fortsatte hon uppföra sig bra hela dagen, alla gånger hon kom ut ur buren. Annars brukar hon ha svårt att uppföra sig när hon blivit trött i huvudet, men hon kändes stabil hela dagen! Så detta är jag JÄTTEnöjd med! :-D

Själva loppet då… Tyvärr fick vi aldrig till den där känslan man vill ha, utan hon kändes lite frånvarande hela tiden, redan från början då hon väljer att bryta startpositionen för att gå iväg och nosa (!!). Hon är en väldigt känslig hund, så jag tror att min egna nervositet var en stor faktor. Men sen startar hon fint, men jag valde att försöka med platta tunneln fast vi inte tränat den förut. Jag och Malin tränade Saffran i den platta tunnel som stod på uppvärmningsområdet och då gick hon igenom den två gånger så jag tänkte prova ändå. Hon hade verkligen full fart in i den, men ändrar sig sen. Och när något gått fel blir Saffran lite sårad så hon får inte riktigt upp samma fart igen. Men annars går loppet riktigt bra ändå tills innan slalom, då hon plötsligt tappar fokus och springer av planen!! Jag upplever det som att hon får någon lukt i nosen, och vårt läger var precis där, men konstigt ändå. Det kändes som en katastrof först, eftersom just ofokus är min värsta mardröm, men jag försöker att inte dra för stora växlar på det. Det är ju många nybörjarhundar som kan vara lite så där och sen blir de bättre med mer rutin. Så får hoppas att vi fixar till oss jag och Saffran :-)   Här kommer loppet iaf:

Ärtan och jag fick inga resultat med oss. Hon vägrade A-hindret, och det är inte första gången jag känner ovilja och svårighet just vid A:et, så framöver hoppas jag att det blir ännu mer bantning och dessutom ska vi försöka sätta igång backträning med Ärtan. Hon lyckas dessutom hoppa över kontaktfälten på både A:et (!) och balansbommen, men mycket tror jag också berodde på att jag fick för mig att Ärtan inte gillar att bada, så jag hade inte badat henne innan loppet och det var SVINVARMT! I hopploppet ville hon inte hoppa däcket, utan hoppade bredvid och kom då åt remmen så däcket delade sig och därmed slog till henne :-(   Så jag hoppas att hon inte blivit rädd för däcket nu… Men hon var pigg och glad inför båda loppen, så det kändes väldigt kul! :-)   Här kommer agilityloppet:

En annan rolig grej är att alla agilityresultat har börjat registreras på SKK:s Hunddata, och Ärtan är förstås den enda noffen med agilityresultat så om man söker på “tävlingar”, “norfolkterrier” och “agility” får man bara upp Ärtans resultat! :-D   Och Frasse är den första noffen med rallyresultat :-)

Igår var jag och Saffran på klubben och tränade och jag vågade för första gången sedan den plötsliga och oförklarliga gungrädslan prova gungbrädan. Jag stagade upp den så att den bara vippade någon cm och så förstärkte jag upp med musmattan. Det negativa var att Saffran tydligen kom ihåg att den var läskig, för hon betedde sig inte lika självsäkert som förr. Första gången skuttade hon av den, och någon gång försökte hon ligga bredvid gungan istället för på. Det positiva var att vi ändå kunde jobba oss förbi detta, och i slutet fick vi flera bra repetitioner då hon hoppade upp fint, la sig och väntade på klicket! Konstigt nog gick det mycket bättre när hon var på högra sidan än på vänstra! Kan hon ha förbundit det läskiga med att hon var på min vänstra sida? För det var hon när hon blev rädd… Jag var iaf duktig och kämpade emot lusten att öka vippet någon cm, utan slutade efter bara några stycken, bra repetitioner! Ska skynda långsamt!

Sen tränade vi slalom, och det negativa här var att jag tränade lite för länge, så hon blev trött och tyckte att de svåraste ingångarna blev så svåra att hon bara kunde göra dem i väldigt segt tempo… :-P   Det positiva var att hon var GRYM på det mesta jag försökte! Att hitta första porten i svåra vänsteringångar satte hon till 100%!! Det som krånglade var då att hon inte orkade ta sig tillbaka in i andra porten alla gånger. Stadgan i slalom var också GRYM! Jag kunde springa långt i sidled, jag kunde springa förbi, jag kunde börja nära och under slalomets gång öka avståndet i sidled, jag kunde göra bakombyten!! Allt bara gick! 8 pinnar körde vi med och inte en enda gång gick hon ur! <3   Dock gick farten ned vid vissa av bakombytena, men det kommer att ge sig tror jag :-)   Hon började bli trött då också. Så i stort sett en mycket lyckad träning!

Posted in Agilitytävling, Agilityträning, Ärtan, Filmer, Saffran | Leave a comment

Lite genrep…

På lördag är det dags för Saffrans officiella debut då hon ska tävla hoppklass I på Väsby BK!! Hon kan ju inte platta tunneln ännu, så jag räknar iskallt med diskning ;-)   Men på träningen idag tänkte jag ändå genrepa lite med henne, hon har inte tränat slalom på hur länge som helst känns det som så det kändes lite oschysst att tävla då utan att friska upp minnet lite. Så idag byggde jag upp en liten enkel kombination med fyra hopphinder och sexpinnarsslalom. Om man rent strikt tänker på Saffrans utbildning, skulle hon bättre behöva börja träna slalomingångar och stadga i slalom oavsett min position, men med tanke på den stundande tävlingen kändes det mer rätt att friska upp minnet så här, så hon är beredd på att ta slalomet i full fart. Sex pinnar blev det, för om jag skulle bygga upp 12 hade det inte fått plats med något annat, och jag bedömde som sagt att det var viktigare att träna i kombination än något annat. Jag byggde hoppen som en sväng precis innan slalom så jag dels kunde träna skicken över det yttersta hoppet och dels att göra framförbyte innan slalom. Skicket gick förvånansvärt dåligt, måste helt klart träna henne mer på att skicka och vara självständig. Framförbytet ställde henne lite första gången, men sen var det inga problem! Det känns som att hon har en härlig teknik i slalom, hon bara flyter igenom med härlig spänst och fart :-)

Det var ju VÄLDIGT varmt idag! Träningspasset var ca kl 15, men hon blev förstås ändå väldigt varm och trött efteråt, så här såg hon ut:

Vi har massor av kul framför oss, så här ser vårt späckade schema ut:

Lördag 24/5: Debut för Saffran hopp I, klass II för Ärtan

Onsdag 28/5: Saffran och jag ska på privatlektion hos Mija kl 13! Saffrans första kurs! Pytteliga för Ärtan och blåbärsklass för Saffran på kvällen!! Och däremellan ska jag hinna vara med på Blendas teateravslutning! Pust!

Torsdag: NOFFETRÄFF! Ärtan ska ha agilityuppvisning och tävla KM!

Fredag: Border-KM!! Saffran ska tävla novisklass!

Ujujuj, mycket blir det! Efter alla de här tävlingarna ska jag dock fokusera om på Saffrans träning. Då ska här tränas på kontaktfältshindren och de ovan nämnda slalompunkterna på klubben, och handlingsmanövrar hemmavid!

 

Posted in Agilityträning, Bilder, Filmer, Saffran | Leave a comment

Filmen

Pappa lyckades, med lite krångel, få in filmen på datorn så här kommer den. Träningen var också med lite störning av Blenda, som löjlar sig mitt i filmen, hon ser inte ut så där vanligtvis ;-)    Men hon var faktiskt väldigt duktig på att sitta och titta på och att flytta på sig när det väl var dags för Saffran att springa!

Posted in Agilityträning, Filmer, Saffran | Leave a comment