Ännu mer träning

Måndagens Veronica Bache-kurs bjöd på ännu fler utmaningar, och blev en riktigt svettig, men kul, historia! På två ställen skulle man implementera förra gångens läxa – “lap turn” eller “tandem turn” (hunden svänger bort ifrån en, på signal). Eftersom min och Ärtans träning inte gått så bra med detta, hade vi stora svårigheter att få till den första svängen. Då kom hon dessutom skjuten som ur en kanon ur en lång, rak tunnel, så förutsättningarna att lyckas var ganska svåra. Det andra stället var istället efter en hoppsekvens, där det först var vanlig serpentinsväng där jag kunde lämna henne självständigt en del, och sen en tråckling där själva svängen skulle göras. Just eftersom jag kunde släppa henne självständigt hann jag här göra en “lap turn” istället för “tandem turn” (inte övertänkt dock, det bara blev, och sen förklarade Veronica termerna för mig efteråt :-D ), och detta köpte Ärtan mycket bättre, och svängen blev riktigt bra två gånger av tre!! Tredje gången var jag helt slut i huvud och kropp, så det blev bara pannkaka ;-)     Kul att få känna på hur det skulle bli, och nu ska vi träna detta med hinder framöver! Även med Saffran förstås! Annan, viktig, lärdom från dessa situationer är att jag måste våga ge Ärtan mer plats i t ex tråcklingar, fast hon är liten. Annars är risken stor att jag tränger ut henne fel. Det känns ovant hos mig, men jag såg ju skillnaden, så detta måste jag tänka på!

Veronica pratar också mycket om att förarens riktning visar hundens riktning. Låter självklart, men i starten på banan var det t ex tunnel under A-hindret, och många är vi som, när hunden närmar sig, vill ta ett steg mot tunneln och peka på den, liksom för att förtydliga att det är den som gäller, inte A-hindret. Resultatet blir att vi byter riktning och faktiskt rör oss mot A-hindret vilket hunden då kan tolka som att den ska ta A:et! På samma sätt vid (vissa) tråcklingar måste man hålla ut sin egen linje och ge hunden plats genom att springa “bortåt” i den riktning hunden ska ta!

Annars var den svåraste passagen för MIG en situation där jag först skulle göra ett framförbyte och sen springa in till tvingat framförbyte-position. Poängen är att man sparar tid med framförbytet för att man med det springer framlänges in i tvingat framförbyte-position istället för att backa i tråcklingposition alldeles för lång väg, vilket skulle bli alternativet. Framförbytet ställde till det för mig, även om jag löste det fint när jag gick banvandringen utan hund, hade jag jättesvårt att få till det när jag väl sprang med Ärtan. Jag tror att jag i huvudet kopplade ihop framförbytet och det tvingade framförbytet för mycket i min hjärna, om jag hade tänkt på dem som två separata handlingar hade det kanske gått bättre. Till slut fick vi iaf till det. Som alltid blir jag så imponerad och rörd över hundarna, i detta fallet alltså Ärtan, som fortsätter kämpa på och ge järnet varje repetition fast jag klantar till det gång på gång! <3

Mycket att tänka och träna på alltså! Bara en kursgång kvar nu, buhuu!

Saffran har också fått träna lite nu på sistone. Har två veckors uppehåll mellan hennes kurstillfällen, så vi har tränat lite själva på klubben. Jobbar vidare med gungbrädan och nu är vi mer än halvvägs med fallhöjden! Så nu är det faktiskt en liten uppförsbacke på gungbrädan som hon springer uppför :-)   Fortfarande samma fina attityd, och vi kör max 4 repetitioner per träningspass! Duktig Kicka!

Vi har också tränat lite jaakkos, blindbyte, tvingat framförbyte, “ut” och påbörjat inlärning av “kroken” (vilket hon köpte direkt)! En sak jag verkligen lärt mig från Mija-kursen är att jag ofta gör mina svängsignaler FÖR tidigt (många har ju problemet att de gör dem för sent, eller inte alls ;-)   Men jag är så rädd för stora bordersvängar att jag gör dem för tidigt…), vilket gör att Saffran bromsar upp för tidigt och vi tappar onödigt med fart. Så dumt, och något jag verkligen måste tänka på. Så onödigt när hon nu verkligen börjar få tryck på banan, att jag ska hålla på och sakta ned henne! Men det tar alltid lite tid för något man lär sig på en kurs att verkligen fastna i medvetandet, så jag får jobba på det. Tror även att det är därför som hon missar jaakkos i banor lite väl ofta, för att jag vänder upp och gör dem för tidigt. När jag tränar dem separat i en kombination är hon stensäker, men då vet hon ju att vi tränar just det, så då blir hon mindre känslig mot om jag vänder upp för tidigt… Så jag MÅSTE få in det i huvudet! ROLIG är hon att träna nu iaf!! :-D

De senaste två gångerna jag tränat har jag haft med mig Ylva också, och hon har fått prova att “träna” med Saffran. Första gången fick hon köra två hopphinder på rad med utlagd leksak. Gick förstås bra ;-)   I fredags var det mer “riktigt”, då hade Ylva magväskan med leksak på sig. Så roligt och häftigt att Saffran bara köper att hon då är med Ylva och inte med mig, Ärtan skulle ju ALDRIG gå med på det ;-)   Kul att stå bredvid och se hur duktig Saffran är ändå, hon hoppade denna gång tre hopphinder på rad medan Ylva sprang bredvid :-)    Ibland fuskade Saffran och sprang bredvid sista hoppet (magväskan är ju på Saffrannivå när Ylva har den på sig, så den blir liiiite distraherande), men då stannade Ylva upp och på min uppmaning pekade på sista hopphindret och sa “hopp” – då sprang Saffran genast dit och hoppade det! Duktig med så märklig handler!! :-D

This entry was posted in Agilityträning, Ärtan, Barn med hund, Kurs, Saffran. Bookmark the permalink.

Comments are closed.