Kursande i kubik!

I höst satsar vi på utbildning istället för tävlande, så både Ärtan och Saffran går nu en handlingskurs var. Ärtan och jag går för Veronica Bache, och har än så länge gått ett tillfälle av tre. Verkligen jätteroligt och bra första tillfälle, vi körde en bana med en hel del klurigheter, där det svåraste för oss (och de flesta andra) var en situation med tvingat framförbyte efter att de kom ur en rak tunnel i världens fart. Svårt för mig att lära mig att jag ska stå så nära hopphindret, men till slut fick vi till det rätt bra. Så vi har fortsatt att teknikträna just tvingat framförbyte nu mellan kurstillfällena också, då det är en handlingsmanöver som är helt ny för oss. Det har gått riktigt bra, och igår när vi tränade tillsammans med Malin, kunde vi starta nästan helt från motstående sida och hon tog ändå signalen stensäkert, rundade hindret och hoppade snyggt! :-)    Läxan att lära ett flick-kommando gick dock inte alls. Det var första gången vi gjorde det på agilityplanen och med leksak som belöning och Ärtan blev stensur av att jag föreslog träning som inte innefattade hinder!! Först blev jag orolig att hon fick ont någonstans, för hon fällde ihop sig, gick stelt, spottade ut leksaken och vägrade sen ta den, och till slut vände hon t.o.m och gick in och la sig i buren!!! Helt osannolikt! Men efter att ha låtit henne vara där en stund provade jag att ta ut henne igen och istället träna hopphinder och då blev hon direkt sitt vanliga jag, galen i leksaken, snabb och engagerad! Den där hunden är verkligen ett stycke för sig! Tar terrierenvisheten och egna åsikter till en helt ny nivå! Man blir faktiskt lite matt ibland… Nästa gång ska jag direkt prova med hinder istället…

Saffran och jag går för Mija Jansson, och det är också en jättebra kurs! Där har vi redan hunnit gå tre gånger, och har fått mycket att tänka på.

- Först och främst är jag jätteglad över hur Saffran utvecklats den senaste tiden! Två av gångerna har det varit riktigt kluriga banor vi kört, och trots kluriga svängar och att det blir fel ibland går hon inte ner sig!! Även när farten mattats av av någon sväng gasar hon sen upp igen! Hon joggar inte längre, utan tar i mer när hon springer! Attityden och självförtroendet har verkligen förbättrats!!

- Svängsignaler är viktiga. Tänka över vilka svängsignaler man vill ha i vilka sammanhang. Stå still, muntliga kommandon, visuella signaler (t ex jakko) osv. Jag har insett att jag gapar “Saffran” typ hela banan igenom, och det är mer en uppmärksamhetssignal än svängsignal. Ska fundera mer på vad jag ska säga vid svängar.

- Tajmingen av svängsignalerna är också viktig. Mija påpekade att jag ofta gör svängsignalen FÖR tidigt. Jag är så stressad för att få en lång borderterriersväng så jag ger signalen för tidigt, vilket bromsar henne onödigt mycket. Sikta på precis när/innan hon trampar av för att hoppa.

Idag var det en väldigt svår bana vi körde, och det blev totalt kaos med Saffran. Hon struntade faktiskt i mina kommandon och signaler i flera fall och bara drog iväg och tog de hinder hon tyckte passade. T ex var hon superenvis i starten att efter två hopphinder kasta sig in i fel tunnelingång på en böjd lång tunnel. Oavsett hur tydligt och tidigt jag gjorde mitt framförbyte seglade hon stolt in i den där felaktiga ingången. Inte ens när Mija ställde sig i vägen fattade hon vinken, utan smet mellan hennes ben in i tunneln!!! Till slut var Mija tvungen att sätta sig helt i tunnelhålet, men inte ens då gav Saffran upp och gjorde fina svängar, utan var tvungen att springa mot Mija och snegla om det inte fanns någon liten glipa där hon kunde smita in – snacka om envis! Resten av banan fortsatte på liknande vis – men jag känner att jag lärde mig massor om hur den här nya, explosiva Saffran fungerar! Och vad vi behöver träna på…

- Framförbyten även vid lockande tunnlar, uppenbarligen.

- Vanliga serpentiner. I banan var det två hinder som man skulle ta som slutet på ett staket, dvs fånga in hunden över första hindret, hålla kvar den för att sen skicka den ut över hinder två. Detta tyckte Saffran var jättesvårt! Skrek “KAN SJÄLV” och gled ut och tog hinder två bakifrån nästan varenda gång!! Så detta ska vi träna.

- Tråcklingar generellt och tråckling vid lockande tunnel i synnerhet. Hmm dags att acceptera att jag har en tunnelgalning till hund :-P

Men det var också flera grejer som gick bra:

- När jag kallade in ståendes mitt bakom hinder nr två, och liksom redan var vinklad mot rätt tunnelingång köpte hon det klockrent och gjorde svängen jättesnyggt! Värt att komma ihåg!

- Riktigt avancerad tysksväng, alltså i bana med snäv vinkel efteråt, gick hur bra som helst! Skitsnyggt alla gånger vi körde! Kul! Men detta har vi ju också punkttränat, kul att se att det ger resultat :-)

- Hindersuget är så mycket bättre nu än förr, hänger ju ihop med attityden som jag nämnt tidigare, men alltså jippi vad jag är nöjd med min galna lilla border som verkligen visade sig idag :-D   Bara att prova att lägga in ett blindbyte på ett ställe och sen få inse att nej, det HANN jag faktiskt inte! Så underbart! :-D   Dags att få in det i mitt huvud nu bara, att hon faktiskt är snabb :-)

Jag är inte särskilt orolig över att hon lyssnade på min handling så dåligt idag. Jag tror mycket berodde på att banan helt enkelt var för svår för henne. I min egna träning kommer jag ju att stegra svårigheterna mycket långsammare och då kommer vårt samarbete att hinna utvecklas. Men jag är alltså själaglad över att hon tacklade den här utmaningen på det här sättet, genom att ta egna beslut och dra på egna hinder, istället för att gå ner sig, bli långsam och osäker, vilket definitivt skulle ha hänt på en sådan här bana bara för två-tre månader sen! Det betyder att jag kan våga utmana lite mer framledes, för som sagt lär man sig mycket om vad man behöver träna när man kan prova på lite svårare saker :-)

 

This entry was posted in Agilityträning, Ärtan, Kurs, Saffran. Bookmark the permalink.

Comments are closed.