Saffrans debut

Som vanligt nu för tiden har jag större lust att skriva om gårdagens träning än om den senaste tävlingen, fast det var Saffrans officiella debut! Men det är ju kul att kunna gå tillbaka och titta så jag klämmer ur mig några rader om lördagens tävling ändå ;-)

Det började med svårigheter vid inmätningen. En kommunikationsmiss hade lett till att varken klubben eller domaren hade mätsticka, så Saffran skulle bli inmätt med tumstock och broschyr… Vid första mätningen blir jag rejält nervös då domaren suckar att det är ett gränsfall, och att han med dessa mätverktyg inte vågar skriva i tävlingsboken. VAA?! Liksom… Jag har anmält och betalt, jag måste väl ändå få starta… hinner jag tänka. Efter att domaren fått klart för sig att det inte är slutmätning utan att Saffran är yngre än 2 år och därför kommer att mätas igen inom en snar framtid, mäter han ännu en gång. Hon är då klart 34 cm och han skriver i small. *Puh*  Jag har väldigt svårt att tro att hon är högre än 34 cm, vi har mätt henne många gånger och alla gånger har hon klart varit small, men man blir verkligen nervös när det blir så här…

Jag är jättenöjd med det viktigaste – hur Saffran uppförde sig bredvid banan och i buren. Hon skällde bara på några enstaka hundar, och i alla fall utom ett var det den andra hunden som började morra. Men mest var hon superduktig och kändes faktiskt rätt ointresserad av de andra hundarna, inte bara att hon behärskade sig. Vi kunde också gå förbi banan fast det körde hundar där! Något enstaka tjut blev det, men det känns verkligen som att det gått framåt! Var inte ens särskilt svårt att gå förbi, jag behövde inte belöna hela tiden! I buren slappnade hon snabbt av och sov skönt. Buren kunde i slutet t.o.m stå vinklad så hon såg banan på avstånd (var tvungen att vrida på den så inte solen kom in i den), och ändå sa hon ingenting! Vid några tillfällen pep hon just när jag lämnade henne, men hon blir tyst nästan så fort jag inte syns, så ingen kan klaga på att hon är ljudlig vid plan! Fast vi var på tävlingsplatsen i 10 timmar (!!!), fortsatte hon uppföra sig bra hela dagen, alla gånger hon kom ut ur buren. Annars brukar hon ha svårt att uppföra sig när hon blivit trött i huvudet, men hon kändes stabil hela dagen! Så detta är jag JÄTTEnöjd med! :-D

Själva loppet då… Tyvärr fick vi aldrig till den där känslan man vill ha, utan hon kändes lite frånvarande hela tiden, redan från början då hon väljer att bryta startpositionen för att gå iväg och nosa (!!). Hon är en väldigt känslig hund, så jag tror att min egna nervositet var en stor faktor. Men sen startar hon fint, men jag valde att försöka med platta tunneln fast vi inte tränat den förut. Jag och Malin tränade Saffran i den platta tunnel som stod på uppvärmningsområdet och då gick hon igenom den två gånger så jag tänkte prova ändå. Hon hade verkligen full fart in i den, men ändrar sig sen. Och när något gått fel blir Saffran lite sårad så hon får inte riktigt upp samma fart igen. Men annars går loppet riktigt bra ändå tills innan slalom, då hon plötsligt tappar fokus och springer av planen!! Jag upplever det som att hon får någon lukt i nosen, och vårt läger var precis där, men konstigt ändå. Det kändes som en katastrof först, eftersom just ofokus är min värsta mardröm, men jag försöker att inte dra för stora växlar på det. Det är ju många nybörjarhundar som kan vara lite så där och sen blir de bättre med mer rutin. Så får hoppas att vi fixar till oss jag och Saffran :-)   Här kommer loppet iaf:

Ärtan och jag fick inga resultat med oss. Hon vägrade A-hindret, och det är inte första gången jag känner ovilja och svårighet just vid A:et, så framöver hoppas jag att det blir ännu mer bantning och dessutom ska vi försöka sätta igång backträning med Ärtan. Hon lyckas dessutom hoppa över kontaktfälten på både A:et (!) och balansbommen, men mycket tror jag också berodde på att jag fick för mig att Ärtan inte gillar att bada, så jag hade inte badat henne innan loppet och det var SVINVARMT! I hopploppet ville hon inte hoppa däcket, utan hoppade bredvid och kom då åt remmen så däcket delade sig och därmed slog till henne :-(   Så jag hoppas att hon inte blivit rädd för däcket nu… Men hon var pigg och glad inför båda loppen, så det kändes väldigt kul! :-)   Här kommer agilityloppet:

En annan rolig grej är att alla agilityresultat har börjat registreras på SKK:s Hunddata, och Ärtan är förstås den enda noffen med agilityresultat så om man söker på “tävlingar”, “norfolkterrier” och “agility” får man bara upp Ärtans resultat! :-D   Och Frasse är den första noffen med rallyresultat :-)

Igår var jag och Saffran på klubben och tränade och jag vågade för första gången sedan den plötsliga och oförklarliga gungrädslan prova gungbrädan. Jag stagade upp den så att den bara vippade någon cm och så förstärkte jag upp med musmattan. Det negativa var att Saffran tydligen kom ihåg att den var läskig, för hon betedde sig inte lika självsäkert som förr. Första gången skuttade hon av den, och någon gång försökte hon ligga bredvid gungan istället för på. Det positiva var att vi ändå kunde jobba oss förbi detta, och i slutet fick vi flera bra repetitioner då hon hoppade upp fint, la sig och väntade på klicket! Konstigt nog gick det mycket bättre när hon var på högra sidan än på vänstra! Kan hon ha förbundit det läskiga med att hon var på min vänstra sida? För det var hon när hon blev rädd… Jag var iaf duktig och kämpade emot lusten att öka vippet någon cm, utan slutade efter bara några stycken, bra repetitioner! Ska skynda långsamt!

Sen tränade vi slalom, och det negativa här var att jag tränade lite för länge, så hon blev trött och tyckte att de svåraste ingångarna blev så svåra att hon bara kunde göra dem i väldigt segt tempo… :-P   Det positiva var att hon var GRYM på det mesta jag försökte! Att hitta första porten i svåra vänsteringångar satte hon till 100%!! Det som krånglade var då att hon inte orkade ta sig tillbaka in i andra porten alla gånger. Stadgan i slalom var också GRYM! Jag kunde springa långt i sidled, jag kunde springa förbi, jag kunde börja nära och under slalomets gång öka avståndet i sidled, jag kunde göra bakombyten!! Allt bara gick! 8 pinnar körde vi med och inte en enda gång gick hon ur! <3   Dock gick farten ned vid vissa av bakombytena, men det kommer att ge sig tror jag :-)   Hon började bli trött då också. Så i stort sett en mycket lyckad träning!

This entry was posted in Agilitytävling, Agilityträning, Ärtan, Filmer, Saffran. Bookmark the permalink.

Comments are closed.