Tävlingsuppdatering

Här kommer då en liten uppdatering om de tre tävlingar vi hunnit vara med på hittills! Ovanligt nog för mig tycker jag just nu att det är mycket roligare att träna än att tävla. Eller förstås tycker jag att det är jättekul att komma iväg på tävling, träffa alla vänner och bekanta och bara få frottera sig i hundsnack en massa timmar i sträck. Men själva loppen har jag känt mig lite ljummen inför, och längtar egentligen hem till träningsbanan istället :-/  Lite har det väl att göra med att jag har varit orolig för Ärtan. Hon har inte riktigt varit sig själv varken i agilitysammanhang eller till vardags. Hemma har hon dragit sig undan och varit “osynlig”, och oftare än vanligt har hon inte haft lust att gå på promenad. I agilitysammanhang har jag saknat lite av det där lilla extra i entusiasm. T ex när vi åkt på kurs så drog hon inte i kopplet på väg till träningsplatsen de två första gångerna, lite så där har det varit.

Nu har Ärtan varit på rejäl genomgång hos veterinären. Först och främst hittade hon ingen smärta eller ens ömhet i kroppen (och hon kände, klämde och stretchade verkligen supernoga!), så det var jätteskönt att höra! Sen hittade hon en stor infektion vid ena hörntanden, tandköttet har åkt upp 5 mm, och fickan under tandköttet var ytterligare 5-7 mm, så det var ganska rejält. Man känner sig verkligen dålig som inte upptäckt det själv, men Ärtan har kritvita, fina tänder så vi har väl blivit lata och inte tittat så noga. Ser man bara något kritvitt tror man ju att allt är bra. Både jag och mamma känner oss ändå sopiga, för jag har tänkt på att hon tuggar godisbitar annorlunda än tidigare (och ändå tittar jag inte i munnen?! Vad har hänt med mig, det skulle jag gjort direkt för några år sedan!), och mamma på att hon gnuggar huvudet, men det har hon trott berott på att Ärtan haft problem med rinniga ögon… Jaja… Även solen har sina fläckar ;-)

Men sen hittade veterinären också ett blåsljud på hjärtat, och jag blev såklart superorolig. Men idag ultraljudades hjärtat och blåsljudet var så litet att experten knappt hittade det! :-D   Tjohoo! Så DET kan iaf inte påverka henne. Föräldrarna bad honom att även ultraljuda livmodern, men den såg också felfri ut. Nu har vi iaf kommit fram till att det förhoppningsvis och antagligen är tanden som gör att hon inte är sig själv hemma och att lite entusiasm saknas, medan bristen på höjdhoppsträning gör att hon har lite svårare med hoppen på tävling än normalt. Jag tränar nästan bara på väldigt låga hinder nu för tiden, för det är roligare, plus att vinterns tävlingar har ju varit på XS-höjd, så hon har väl helt enkelt tappat lite teknik och muskler. Dags att träna hoppteknik! När jag tittar på filmerna från de två senaste tävlingarna tycker jag ju ändå att hon ser ut ungefär som vanligt, om man räknar bort just hopphindren. Däremellan är hon pigg och snabb! Så jag hoppas att det bara är detta som är fel med Ärtan!

Film från Haninge BK 4/5

Film från SSBK 11/5

Här uppmärksammade Malin mig på att Ärtan kraschar i landningen efter hopphindret efter slalom. Man ser tydligt att hon tappar fart efter det. Antagligen var det då det som spökade i den efterföljande hoppklassen, då jag kände tydlig motvilja till att hoppa, såpass att hon t.o.m vägrade vid något hinder. Detta i kombination med att hindren var maxade, 30 cm… Stackars Ärtan!

Här kommer film från Saffrans tävlingsdebut 1/5!! Banorna var utannonserade som “lätta”, men jag tyckte att de var i lite klurigaste laget på många ställen för Saffran ändå. Så där jag belönar i första loppet, hade jag redan under banvandringen bestämt mig för detta. Jag är väldigt nöjd med hur Saffran skötte sig på tävlingsplatsen och att hon hanterade själva tävlandet bra! Hon kändes precis som vanligt på banan! Det var JAG som var jättenervös första loppet och skakade som ett asplöv ;-)    Men redan andra loppet var jag mer normal :-)

This entry was posted in Agilitytävling, Ärtan, Filmer, Saffran. Bookmark the permalink.

Comments are closed.