Ärtans kurs

Hujeda mig! Det händer så mycket nu att jag inte hinner blogga! BÅDA hundarna har hunnit debutera på tävlingsbanan (den ena världspremiär, den andra för säsongen ;-) ), men det skriver jag om senare! Nu måste jag nämligen skriva om kursen jag och Ärtan går just nu, så jag inte glömmer bort övningar och aha-funderingar!

Ärtan och jag har redan hunnit gå två tillfällen (av fem) på vår kurs “offensiv agility” för Mija Jansson, och det är väldigt kul! :-)    Det handlar mycket om att hunden ska vara så säker på både hur man utför hindren och på handlingen att man kan lämna dem att jobba självständigt medan man själv då hinner förflytta eller placera sig vidare i banan.

Första övningen såg ut så här:Eller det var en längre bana första kurstillfället, men det blev detta som blev läxan. Vi klockade sen vilken väg som gick fortast, den lite längre, övre vägen som är flytigare, eller den kortare, undre vägen där hunden behöver svänga mer. För samtliga hundar, stora som pyttiga, var den längre, flytiga vägen snabbast! I den längre banan stod det ett till hopphinder mellan 3 och 4 som man alltså inte skulle ta. Fick lite aha-fundering där:

- Det “bör” räcka med att hålla i plockarmen mot sig för att få hunden att förstå att den inte ska ta mittenhindret, utan hålla sig kvar hos mig tills jag fäller ut närmsta armen och skickar iväg hunden.

Gång två fokuserade vi, förutom tidtagningen, mycket på att värdeladda hopphinder, då Mija tyckte att vi förare borde kunnat släppa hundarna mycket mer på hopphindret innan tunneln i kombinationen ovan (fast hopphindret innan finns alltså inte ditritat, men det stod i vinkel mot tunneln). Så vi gick igenom en övning där jag ska stå på kortsidan av hindret, vid hinderstödet, och klicka för varje spontanhopp. Börja med superlåg höjd och successivt kan man höja om man vill det, så tränas även höjdhopp i den här övningen. Målet är att hunden självmant ska vilja hoppa över hindret igen så fort det landat på ena sidan, så den liksom studsar fram och tillbaka över hindret! Ärtan gillade tyvärr inte övningen alls, om jag ber henne om att släppa leksaken med för korta tidsintervall så slutar hon att släppa. Så vi gjorde fyra-fem fina repetitioner, sen blev resten av träningen bara en lång kamp att få henne att släppa :-(    Men jag tycker att övningen känns skitbra för Saffran! Hon behöver verkligen högre värde för hopphinder, och när det dessutom blir lite hoppteknikträning på köpet när man sakta höjer så är ju det en bra bonus! Plus att man kan se det som styrketräning, och det behöver Saffran också… Så denna övning kommer jag absolut göra med henne!

Vi fortsatte på “värde på hopphinder”-temat med en övning där hunden självmant ska dra på ett hopp rakt fram fast man själv står eller bara går framåt mot det. Upp till 4-5 meter var detta ingen konst för Ärtan, men var det längre ifrån blev det lite svårare. Då var hon bara tvungen att vända på huvudet för att se om det verkligen var rätt! :-)   Men jag valde denna övning som läxa (man fick välja en av dem), för Ärtan gillade denna mycket mer!

Sista steget på ovan nämnda övning var att skicka hunden på hindret och samtidigt som hunden springer mot det ska man själv börja svänga och vika av, som om man skickar hunden i banan att runda hinderstödet och sen komma tillbaka. Detta gick också bra så länge inte avståndet till hoppet var för stort.

Imorgon är nästa tillfälle!! Tyvärr har vi bara hunnit träna läxan en enda gång, har varit fullproppat med tävlingar och så denna vecka…

 

This entry was posted in Ärtan, Kurs. Bookmark the permalink.

Comments are closed.