Vart har min hund tagit vägen?! :-P

Ja, det är sannerligen inte lätt att hänga med… Inte ens en månad har gått sedan min mörka post där jag t.o.m oroade mig för om det skulle att gå att tävla med Saffran i framtiden eller inte. Och vilken skillnad det är nu. Både hemma och på klubben. Tror dock inte för ett ögonblick att det nu är “över” och hon aldrig mer kommer att bli “knäpp” igen. Tänkte därför stolpa upp lite positiva händelser så att jag kan gå tillbaka vid nästa jobbiga period och tanka lite hopp ;-)

- Senaste tiden har hon varit jätteduktig på klubben och typ inte skällt på någon hund. Hon är inte avslappnad direkt ;-)   men hon bryr sig inte särskilt mycket om de andra hundarna! Kör någon agility är det såklart annorlunda, då är det väldigt svårt att behärska sig, men med en del jobb från min sida har vi ändå lyckats gå förbi banan utan hysteri!

- På träningstävlingen på klubben förra veckan hade jag ställt upp hennes bur. När jag sedan hämtat henne och gått en promenad och skulle gå till buren för att sätta in henne där hade två hundar blivit uppbundna väldigt nära buren, bara två-tre meter ifrån, som vi fick kryssa mellan för att ta oss till buren. Inga problem! Hon tittade knappt på dem?!

- När vi var på klubben och tränade band jag upp henne medan jag byggde om lite på övningen. Samtidigt körde en pudel på en kombination en liten bit bort på planen. Saffran tittade inte ens på den, utan satt tyst och fokuserade på mig!! HELT otroligt, och skulle nog inte lyckas upprepas ;-)    Å andra sidan har hon nog lättare att strunta i agiliterande ekipage när jag inte håller i henne utan håller på med annat, då kan hon som sagt fokusera på mig istället.

- Vi åkte till SSBK för att träna och gick nervarvningspromenad genom parkeringen där det var fullt med (mestadels) schäfrar, som dels skällde i bilen, dels bara dök upp (ur Saffrans perspektiv) när ägarna hämtade dem ur bilen. En hel del drog eller skällde mot Saffran, men hon skötte sig jättebra och svarade inte på någon!! På väg tillbaka kommer t.o.m en lös pudel med en boll som den blir lite orolig att Saffran ska ta, så den släpper bollen och gör något halvhjärtat utfall mot Saffran, kommer skuttande fram och skäller med bara ett par meters marginal. Inte ens detta reagerar Saffran på!!

- På en morgonpromenad i helgen möter vi på smal väg en portugisisk vattenhundstik som Saffran ogillat ända sedan hon var valp. “åh nej” hinner jag tänka, så jag hade inte ens rätt sinnesstämning för att göra hundmötet bra. Men Saffran är totalt obrydd och avslappnad? Tittar på hunden men kommer sen och tar ögonkontakt på ett avslappnat sätt! Hussen stannar och pratar med mig, varnar för en huggorm längre fram. Tar fram mobiltelefonen och kommer fram till mig för att visa bild på ormen. Återigen hinner jag tänka “Suck, där var det kört” eftersom de närmar oss ännu mer, men Saffran fortsätter vara helt avslappnad och ignorera hunden! Fast det alltså är en hund hon inte gillar och den till slut bara är ca 1,5 meter ifrån oss!!

- Vi möter ovanligt många hundar som gör utfall mot Saffran på sistone, och hon klarar allt med bravur! Blir hon överraskad kan hon morra till, men det är ju verkligen inget konstigt. Men sen skakar hon sig och struntar i den andra hunden :-)

- Hon blir då och då väldigt fokuserad på mötande hund, men oftast på sistone har det varit för att hon vill hälsa (!).

Är det inte märkligt vad det kan svänga? Samtidigt är detta jag skriver ovan inget jätteovanligt för Saffran, åtminstone inte hemma. Vanligtvis uppför hon sig bra på promenad hemma, det gäller bara att komma ihåg det de svåra perioderna… Vi var magsjuka när vi egentligen skulle till veterinären med henne, så därför ställde vi in det. Ska beställa ny tid för att ta det där blodprovet och också diskutera hennes humörsvängningar. Men på sistone har jag funderat också på om allt kanske bara är inom ramen för normalt tonårsbeteende, bara lite mer åt det extrema hållet? Jag har aldrig upplevt tonårstiden så här extrem med någon tidigare hund, å andra sidan kan man väl nästan säga att Saffran är den första hunden som jag verkligen har haft allt ansvar för själv, och tagit hand om på heltid. Nisse var jag ju alldeles för liten för att över huvud taget tänka på hur han betedde sig. Freja var visserligen min hund, men dels var jag liten även när hon var tonåring, dels gick jag i skolan och därför inte hade hand om henne hela tiden. Frasse var ju mammas hund, och även om jag bodde hemma och var delaktig i hans uppfostran var ändå huvudansvaret på mamma. Ärtan har jag ju inte ens bott tillsammans med, så där har jag verkligen missat mycket. Malin tröstar mig ju alltid med att åldern 1-2 år är den värsta, och då många blir “allergiska” och omplacerar sina hundar på blocket. Kanske är det alltså bara “vanlig” tonårstid som förhoppningsvis går över med tiden. Kanske behöver jag inte kastrera henne, det vore skönt. Den som lever får se :-)

Lite om den senaste tidens agilityträning då:

Förra onsdagen var vi på träningstävling på klubben, det var en bra hoppklass I-bana. Är överlag supernöjd med Saffran både vid sidan av och på planen! Framförbyte efter slalom gick bra! Hon svängde rätt efter varje tunnel! Hon tar hoppet efter blåa tunneln väldigt självständigt då jag lämnat en hel del i sidled (syns inte så bra på filmen) på väg mot gula tunneln! Hon kan springa fortare, men jag oroar mig inte så mycket för det. Är ganska säker på att farten kommer att öka i takt med att vi blir säkrare :-)   Och hon är ju inte direkt långsam ;-)    Starterna däremot… Hon har redan genomskådat mina springstarter och är återigen ofokuserad när jag lämnar henne, så får se hur jag gör på tävlingen på torsdag. Har provat lite med flygande start, så det kanske blir så. Här kommer lite film från träningstävlingen iaf:

Annars har vi tränat en del teknik på sistone. Har påbörjat både tråckling och Jaakko-sväng. Både och går riktigt bra! Fast teknikträning är egentligen inte vår starka sida, Saffran blir t.o.m lite långsam när vi tränar t ex Jaakkos med bara ett hinder. inte så konstigt egentligen, jag står ju mest still och väntar på henne då, inte så inspirerande. Men hon verkar börja fatta själva grejen! Så när vi sen kommer att sätta in det i kombination tror jag nog att farten går upp. Tråckling är svårt, hon vill gärna ta hinder nummer två som i ett staket, även om jag flyttat upp det för att underlätta tråckling ;-)    Men tror nog att polletten ändå börjar falla ned!

Igår var vi på klubben och tränade Ärtans kursläxa (Ärtans kurs kommer i eget inlägg, detta blir tillräckligt långt ändå!), som fokuserade mycket på “ut”. Man skulle träna på att ta hinder 3 från utsidan och träna båda hållen. Skiss:

Men jag la till ett hopphinder i sväng innan tunneln också, som det var på kursen, så att jag skulle ha en chans att hinna placera mig vid trean, speciellt med Saffran. För Saffran fick också göra denna läxa, men utan hinder fyra och så underlättade jag genom att vinkla nummer tre i början för att sedan successivt räta upp det tills det stod rakt som på bilden (fast då var det lite, lite förskjutet i sidled så det ändå blev lite lättare). Det gick över förväntan!! Hon gjorde rätt varenda gång! Bara jag hinner i förväg så jag hinner placera mig rätt, läser hon handlingen kanonfint! :-D   T.o.m när jag provade innersvängen, att jag gör framförbyte mellan 2 och 3 och sen “ut” gick helt klockrent! Hon läste framförbytet som om hon aldrig gjort annat! Jättekul!

Avslutar med film från kontaktfältsträning när jag provade med hjälpplanka, och hennes träffar ser typ identiska ut med när jag kör utan hjälpplanka. Enda skillnaden, som inte syns på filmen, är att hon får onaturligare springstil på nedfarten, hon kortar av steget inför hjälpplankan. Så nu ger jag definitivt upp denna metod med Saffran iaf, den ger ju uppenbarligen ingen hjälp. Frågan är hur jag ska gå vidare nu…

This entry was posted in Agilityträning, Filmer, Ojobbigt, Saffran, Saffrans kontaktfält. Bookmark the permalink.

Comments are closed.