Mycket som har hänt

Äntligen är jag frisk! Åkte till slut till doktorn och där visade det sig att jag hade bakteriell halsfluss, så jag fick antibiotika och det gjorde förstås susen :-)

Har hunnit träna en del sen sist. I fredags åkte vi på ridhusträningen och fick till jättebra träningar med båda hundarna. Tog äntligen tag i “ut”-träningen med Saffran och fick jättesnabbt resultat! Snart kunde jag skicka henne från ca  1,5 m håll och hon rundade ändå hinderstödet och tog hindret från andra hållet! Några enstaka gånger svänger hon för tvärt och slinker igenom hinderstödet istället, men positivt är att hon börjar inse att det är fel, så när det hände försökte hon “rädda upp” genom att åla sig över hoppbommen sen. Då hoppar hon ju åt fel håll, men det är skönt att se att hon ändå verkar förstå att det blev fel. Att slinka genom hinderstödet har hon ibland gjort vid “runt”-träningen också… Sen avslutade vi med kf-träning på min balansbomsnedfart som jag fraktat till ridhuset. Hade dock glömt min hjälpplanka hemma, men med hörnpinnar längst ned driver hon ändå ned till slutet, men träffarna blir inte riktigt lika distinkta och snygga som jag vill ha dem. Så nästa gång måste jag komma ihåg att ta med mig hjälpplankan!!

Ärtan och jag fick springa rejält. Det var bara nybörjarhundar med förutom hon, så vi byggde upp en enkel springbana. Kändes bra för Ärtans del också, då det var såpass länge sen hon tränade, och hon bara har legat under en fåtölj ett par veckor (skendräktig). Hon pinnade på och kändes glad, snabb och pigg!

Tyvärr hände en olycka sen när vi plockade in hindren. Pga ett missförstånd kopplades en medverkande schäfer lös och gick fram till Ärtan. Jag var i förrådet och såg inte vad som hände, utan hörde plötsligt bara att bråk uppstod. Antagligen tände schäfern till på att Ärtan sa ifrån som hon brukar när hundar kommer fram. Sån otur, för 99% av alla hundar lyssnar jättebra på Ärtans pondus. I vilket fall ser jag bara hur Ärtan är fast där mellan schäferns framben, och sen griper den tag om Ärtans rygg och skakar henne som hundar skakar leksaker. Ärtan bara skriker och både hon och jag tror att hon ska dö! Allt händer på bara några sekunder, vi är snabbt framme och kan sära på dem, men Ärtan skriker säkert några minuter till. Tack och lov klarade hon sig bra. Hon var stel och verkade ha ont i ryggen under fredagen, men redan på lördagen var hon som vanligt igen. Jag misstänker att schäfern mest fick tag i selen, plus att den inte höll särskilt hårt. Otäckt i vilket fall, och jag har nu fått en ögonöppnare av hur liten Ärtan faktiskt är, och hur fort något kan hända.

Eftersom hon var återställd redan i lördags åkte vi på vintercupen i Arninge på söndagen ändå, men för säkerhets skull ställde vi bara upp i hopploppet. Jag ångrar mig dock lite, för jag var så orolig att jag inte kunde köra loppet ordentligt, utan jag stirrade mest på Ärtan. Hon hade iaf kul, och vi nollade loppet, men pga mitt mentala tillstånd fick vi dåliga vägar och hon gillar egentligen inte inomhusunderlag så vi fick en dålig tid. Jag är i vilket fall otroligt stolt över vår lilla hjälte!! Så snabbt på banan igen, och verkar inte ha några mentala ärr över huvud taget! Hon var precis sig själv på tävlingen och verkade inte ett dugg nervös över de andra hundarna, hon är helt otrolig! <3  Värre var det med mig, så fort någon hund gjorde ett litet ryck mot henne blev jag kallsvettig och nervös. Hoppas att det går över snart, tänk om man kunde vara lika cool som Ärtan :-)

Vidare har Saffran tränat slalom både igår och i förrgår. I förrgår körde vi vänsteringångar hemma, och det fortsätter att gå riktigt bra. Så häftigt när man ser hur hon verkligen söker upp första porten. Här kommer den redigerade filmen som visar de svåraste ingångarna hon klarade. Hela passet innehöll en del lättare ingångar också (jag blandar ju, så det inte blir svårt hela tiden), och avslutande högerskick. Orkar dock inte ladda upp hela filmen också.

Vänsteringångarna går så bra nu, så att jag känner att det är dags för högeringångar nästa gång, och sen positionsträning – att jag ska kunna röra på mig, springa förbi, vara nära, vara långt ifrån, bakombyta…

Igår var vi på klubben och körde för första gången hopp före slalom. Första gångerna blev hon så förvånad och exalterad att hon inte lyckades samla ihop sig till slalomet, utan hon gjorde första porten och sen sprang rakt fram. Men sen gick det superbra! Och som vanligt slår det mig, att om jag någonsin tvivlar på hennes fart efter hemmaträningarna är det bara att åka till klubben och träna lite, hon är snabb som en vind där :-)   Hon tycker att det är SÅ kul! Hon klarade även svår vänsteringång med hopp före! Sen tänjde jag lite på hennes uthållighet och körde även ett kort pass 8-pinnarsslalom. Eftersom hon var trött blev det några fel (har aldrig haft en hund som så tydligt tappar huvudet när hon blir trött, och som blir trött så fort! ;-) ), men vi avslutade med tre klockrena repetitioner (både höger och vänster). Till sist avslutade vi med raksträcka med tre hopphinder. Eftersom jag lägger ut leksaken och kör mot den, klarar hon det fast hon är trött, behöver inte tänka så mycket. Positivt var att hon kändes lika snabb som om det hade varit den första övningen vi hade gjort – hon kanske ändå börjar bli lite mer uthållig? Kul hade vi iaf! Det enda är oron när jag belönar henne. Hon är så galen i leksaken att hon rivstartar, tvärstannar, kastar sig åt sidorna etc när vi leker. Blir alltid orolig att hon ska göra illa sig, sträcka sig eller skada tassarna… Skaderisken i agilityn känns löjligt låg jämfört med belöningsleken…

Efter träningen låg hon skönt utsträckt på rygg i soffan och sov som en stock!!

This entry was posted in Agilityträning, Ärtan, Filmer, Saffran, Saffrans kontaktfält. Bookmark the permalink.

Comments are closed.