Ärtan tvåa i Pytteligan! Och mycket mer…

Förrförra lördagen (shit vad tiden går fort!) tävlade vi final i Pytteligan. Jag var väldigt peppad efter privatlektionen, men Ärtan mådde tydligen inte bra för hon var väldigt långsam för att vara hon under loppet! Kändes som att hon hade problem med att hoppa också, fast det var så låga hinder. Inget roligt alls, förstås. Men lilla kämpen lyckades ändå nolla loppet, och därmed komma på andraplats även denna deltävling! Ihopräknat räckte våra resultat till en andraplats totalt i ligan, och det känns såklart superkul!! Länk till det totala resultatet: http://solnaagilityklubb.wordpress.com/2013/10/20/pytteligan-avgjord/slutresultat-i-pytteligan-2013/

Pytteligan har varit väldigt rolig, riktigt kul att få tävla under schyssta förutsättningar och med schysst konkurrens! Nu hoppas vi att det får komma tillbaka nästa år, ska lägga fram som förslag att arrangera en deltävling på vår klubb, så får vi hoppas att fler kan påverka sina klubbar så att vi får några deltävlingar att tävla på nästa år! :-D

Ärtan åkte veckan efter in till veterinären. Två veckor tidigare hade hon nämligen svalt tre stora pipleksaksbitar, och den största hade ännu inte setts. Så är ganska säker på att det var den som gjorde att hon mådde dåligt under finalen. Efter många röntgningar och intagande av kontrastvätska spydde hon till slut upp den hemma – jätteskönt!! Tyvärr kändes Ärtan fortfarande inte helt okej när jag var iväg och tränade med henne nu i veckan, så Ärt-mysteriet är inte helt löst ännu verkar det som. Det ligger i tiden för skendräktighet, men jag har aldrig märkt av den i agilityn tidigare, så klart att man blir lite orolig…

Saffran har också tränat, två gånger på klubben under den gångna veckan, och hon går framåt med raketfart (både bokstavligt och bildligt talat!!)! Hon är superrolig att träna, och det känns förstås jättekul! Hon har också blivit bättre på att gå omkring på klubben när hon inte tränar. Förut skrek hon på allt hon såg nästan, men nu är det inga problem att gå förbi rally- eller allmänlydnadskurser! Hon kan också sitta fastbunden och vara tyst (!!) när jag flyttar hinder, om det i övrigt är tomt omkring oss – ett stort framsteg! Det  hon fortfarande har svårt för är andra hundar som tränar agility, då skriker hon. Ja, även människor som går banvandring skriks det på innan hon ser att hundarna saknas… Men när vi tränar är hon väldigt fokuserad, och det får jag vara väldigt glad för! :-D

Det vi tränade i veckan var dels grunden till serpentinhandling, och här gjorde vi stora framsteg. Från att behöva stå som en stenstod tills hon verkligen har hoppat till att jag faktiskt har börjat kunna röra mig redan innan hon hoppar hindret! Stort! Sen har vi tränat “fram” med hopphinder och tunnel. Första kvällen med tre hopphinder och sen en kort, rak tunnel som sista hinder. Inga problem!! Hon är som en raket mot den utlagda leksaken och inga tendenser att springa bredvid något hinder! :-D   Andra kvällen hade jag en lång tunnel som första hinder som jag successivt böjde mer och mer. Jag vill lära henne att även om hon har t ex ryggen mot den utlagda leksaken får hon inte gena dit, utan måste ta alla hinder först. På det här successiva sättet var det inga tveksamheter, och i slutet hade hon ryggen mot leksaken men fokuserade helt på tunneln rakt fram ändå! Provade också att lägga ut en leksak och sen gå mot början av övningen och ta fram en likadan leksak, leka lite med den och sen göra flygande start därifrån. Funkade förvånansvärt bra, och kanske är det så här vi ska träna? Jobba mycket med utlagda leksaker, men ändå ha en likvärdig i fickan så att jag kan kasta och belöna vid behov? Tror allt att vi har en bra idé där!!

This entry was posted in Agilitytävling, Agilityträning, Ärtan, Saffran, XS-klass. Bookmark the permalink.

Comments are closed.