Privatlektion för Eva Marie

I onsdags var jag och Ärtan, tillsammans med Malin och Siri, på en timmes privatlektion för Eva Marie. Var superkul!! Och det känns som att Ärtan är på väg tillbaka till sitt vanliga jag efter löpet. Det är mest utanför plan jag har känt en skillnad, men nu var hon som sagt sig själv igen. Eva Marie hade byggt upp en längre kombination, ja nästan en bana, som innehöll ett gäng klurigheter och situationer där man kunde välja olika handlingsalternativ och vägar. Jag och Malin fick först gå banan och lägga upp handlingen som vi själva ville, och löjligt nog gick vi precis likadant… ;-)   Vadå vi brukar träna ihop?! ;-)   Väl igång blev jag imponerad av Ärtan och tyvärr väldigt besviken på mig själv. Jag sjabblar bort mig själv, blir så glad när vi klarar en svårighet bra att jag glömmer bort vart vi ska sedan, jag snavar på mina egna fötter, jag känner mig som en elefant i porslinsaffär osv… Kort sagt har jag så svårt att positionera mig och veta vart jag har kroppen… Verkligen ett problem. Men Eva Marie gav mig i uppgift att ägna mig åt mental träning de kommande 30 dagarna, formulera tre meningar som jag ska upprepa till mig själv i spegeln varje dag i 30 dagar. De tre meningarna jag kommit fram till är:

- Jag är bra på att komma ihåg banor!

- Jag KAN fokusera hela banan!

- Jag håller ihop flera svårigheter på rad!

Ska försöka intala mig detta nu och hoppas på skillnad, för jag tycker verkligen synd om Ärtan som har en sån klantig förare :-(

Men annars gjorde vi mycket bra också! Vi fick prova på att svänga “korta vägen” (jag väljer nästan alltid långa vägen på tävling) och såg att det funkade ju också bra, och gick lika fort som den långa vägen när det var så här liten skillnad. Blir skillnaden i väg större kommer såklart korta vägen vara snabbare fast jag kanske inte känner så. Det var roligt att höra att Eva Marie tyckte att Ärtan accelererade upp så bra efter att ha bromsats ned av den korta svängen, så det sitter mest i mitt huvud att den långa vägen alltid är bättre. Vi provade “tyskbyte” i staket och med fart och JISSES vad bra det gick – Ärtan bara köpte det och tog bytet hur fint som helst!! Mycket lättare när jag är i rörelse än stillastående tydligen (duh!) så detta ska vi träna vidare och fortsätta utveckla!

Sen är jag skitglad och stolt över hur väl Ärtan (äntligen!) har fattat tråcklingar. Banan innehöll många tråcklingar uppblandade med vanliga serpentiner och hon satte varenda tråckling! Och de flesta var skitsnygga dessutom! :-)   Det jag ska tänka på dock är att hon ganska lätt faller igenom mellan hinder bort från mig i en serpentin, men bara jag utstrålar säkerhet och målmedvetenhet om vart vi ska försvann det problemet och hon läste handlingen superbra. Är överlag supernöjd med Ärtan, hon är en helt fantastisk kurshund! Full rulle från början till slut, hon anstränger sig och tar i! Och i pauserna när Siri körde, sitter hon lugnt och tyst och reser sig inte ens när Siris leksak kommer flygande bara någon meter ifrån! Bara att njuta av detta uppförande, då Saffran ju är allt annat än exemplarisk vid pauser! ;-)

Summa summarum har jag fått ny inspiration och lust att träna Ärtan igen. Har känt lite motivationsdipp då jag haft svårt att komma på vad vi ska träna. Lättare att träna unghunden liksom… Men nu är vi taggade som 17 inför finalen i Pytteligan på lördag! Här ska springas!!

Åkte till klubben en sväng igår kväll med bara Saffran och även det passet är jag supernöjd med. Har känt mig liiiite orolig för hennes fart nu när vi tränat slalom så mycket och hennes fart går ned, så jag ville liksom försäkra mig om att det inte kommer att bli något problem, och den försäkran gav Saffran mig många gånger om! Hade med mig en ny leksak – lång gummihäst som piper hysteriskt när den kläms – som hon blev HELT galen av. Hon brukar vara rätt galen på klubben, men den där hästen… Den är så lång så när hon skakar den piper den varje gång den dunkar in i skuldran på henne, så hon blir helt tokig! :-D   Vi körde två hinder i sväng och det gick asbra. Provade att lämna henne mycket i sidled och skicka henne och hon köpte det superfint, jobbade helt själv i svängen! Kom inte riktigt till 180 grader, men ganska nära, och hon driver på skitbra, som en oljad blixt! Då lät jag ändå ena hindret vara rätt högt (ca 30 cm), men inga hopproblem! Sen avslutade vi med raksträcka på tre hinder och ja, vad ska jag säga… Hur ska jag hinna med?! Jag provade också att lämna henne i starten nästan två hinder fram, och det funkade superfint! Fast en fundering är ju hur man går ifrån att sluta lägga ut leksak, och hon ändå driver på bra framåt? I svängövningen går det jättebra, men på raksträckan börjar hon direkt kolla till mig mellan hindren om jag har leksaken på mig… En annan jobbig sak är att jag känner mig som en skurk snarare än samarbetspartner, då hon inte vill leka med hästen MED mig, utan bara döda den själv… Så jag blir ju hela tiden skurken som måste ta den ifrån henne… Måste köpa en till likadan häst. Praktiskt då den är jättestor!! :-P   Men men, farten har hon kan jag i alla fall säga efter det träningspasset! :-D

This entry was posted in Agilityträning, Ärtan, Kurs, Saffran. Bookmark the permalink.

Comments are closed.